Har passerat 50 och ser ingen orsak att bemöda mig genom smeten längre.
Livet är tmf ett hån och det känns mest som att mjölka en död uttorkat kossa.
Visst får jag en droppe ibland men för det mesta är det en uttjatad serie som Hem till gården typ.
Inget sexliv, ingen ekonomi, ingen kärlek, inget hopp om jobb eller självförverkligande. Jag sitter fast och det blir aldrig bättre.
”Man kan prata med någon” ja visst, men vad fan får man ut av det när man är trasig från barndomen? Kbt up my ass. Ert jävla snabbfix för städnojjiga kärringar.
Tråkigt för barnens men nu är det inte många dagar kvar tills jag tar bössan och åker in till akutens parkering och trycker av en 12:a i hjärtat. Lätt att städa och packetera till begravningen med ansiktet intakt för ungarna att säga adjö till.
Jag har inget jobb, lederna börjar svida, ballen är trasig, ömhet ser jag var på tv. psyket är pajj av föräldrar som på sin höjd skulle få ta hand om en guldfisk om sjurrättsföreningen fått bestämma. Jag har ingen självkänsla och har aldrig haft någon heller.
Tom Einstein skulle hållt med om ekvationen. Jag är körd.
Hur i hlvt ska jag få ändring på skiten?
