Hem > Forum > Hopplöshet > Tack för att ni funnits här.

Tack för att ni funnits här.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Trådstartaren

    Jag har GAD och Paniksyndrom. Dagliga panikattacker som jag inte längre kan hantera.

    Jag grät igår i min mammas famn och sa att det tyvärr är över inom kort. Jag har kämpat hela livet mot det här men nu orkar jag inte mer. Jag har gått i terapi. Fått mediciner m.m. sobril hjälper lite. Annars kommer det alltid tillbaka.

    Hur ska man orka? Finns det någon väg ut ens? Jag har allt att vara glad för men ändå känner jag bara panik för allting.

    Många tänker nog att det ”bara är att rycka upp sig” och bestämma sig. Men de har nog aldrig varit här. Paniken jag vaknar med varje nått är helt störd. Ungefär som den värsta bakisångesten man haft. Jag tvingar mig till att göra så mycket saker. Jag vill inget hellre än att kunna gå till jobbet.

    Jag har börjat ringa mina kompisar och förklara för dem så att de inte ska vara oförstående den dagen jag gör det.

    Jag tänker på min begravning ofta och vilka som skulle vara där. Många människor faktiskt och jag skulle må bra av att bara få somna in. Jag har redan lagt undan pengar för artister som jag skulle vilja ha på begravningen. Här skrivit brev till min bror att han gjorde allt för mig och alltid ställt upp.

    Till pappa skrev jag mest att han ska ta hand om mamma.

    Till mamma skrev jag att vi ses på andra sidan. Men inte inom kort. Jag kommer stå där med öppna armar.

    Tack till er som läst hela vägen.

    Det är bra att du berättar för alla dina nära och kära hur du mår. Berätta att du har tankar på att avsluta ditt liv. För du måste tänka på att de kommer att lämnas i samma smärta som du känner just nu för att du tar ditt liv. Oavsett hur du upplever det så betyder du förmodligen mycket för dina föräldrar och dina syskon – det är oerhört med dessa förklarande brev – för det enda som räknas är de brev du skriver och får medan du är i liv – inte de brev som de får efter din död.

    Du måst väldigt dåligt och det är så med många kroniska sjukdomar att det tar tid att bli i kontroll. Du bör kanske ta dig till en psykiatrisk akutavdelning. Kan du inte få hjälp av dina föräldrar att komma dit. För livet vänder även för personer som mått dåligt länge.

    Ring självmordslinjen 90101 – den är öppen mellan 6 – 24 varje dag. Där kan du prata med våra volontärer.

    På natten är följande telefon nr öppna mellan kl 21 och kl 6 på morgonen

    Jourhavande människa 08 – 702 16 80

    Jourhavande präst  ring 112 och sedan kopplas du vidare från växeln.

    Vänliga hälsningar

    MIND moderator

     

    Hej Teal! Jag hoppas att du finns kvar – jag skriver inte så ofta själv men har följt lite av vad du skrivit, och jag hoppas så att det här är en svacka du kommer att ta dig ur. Vad sade din mamma? (Det är jag egentligen mest nyfiken på, plus om du finns kvar hos oss, så klart!) Och har du försökt ringa något av numren som moderator tipsade om? Snälla skriv en rad! <3

    kram! om du vill ha

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.