Socialångest förstör mitt liv

[Olive Supyju]

Jag brukar må okej för mestadels. Mitt liv är inte perfekt men jag klara mig ganska ändå bra. Jag har alltid varit blyg, enda sedan jag var liten. Jag vet inte om jag har något trauma får barndomen eller whatever men min skräck av sociala interaktioner har bara vuxit med åren. Jag har varit osäker på mig själv i så många år och jag ör fortfarande det. Jag försöker verkligen att gilla mig själv, men det pr så fucking svårt när jag aldrig kan vara nöjd med mig själv. Min sociala ångest förstör allting. Det känns som jag inte kan fungera som en vanlig människa. Jag har så stort behov av mina föräldrar och jag har typ en riktigt riktigt kompis jag kan berätta allt för. Jag har en del kompisar i skolan, men jag lyckas ändå övertänka allt, vilket gör att jag skapar en vägg mellan oss. Jag känner mig så konstig i skolan. Jag känner mig bara konstig generellt, men jag vet inte riktigt varför. Kanske för att jag aldrig passat in någonstans. Det känns som många är rädd för mig eller känner sig ”osäkra” runt mig, vilket gör så mitt självförtroende blir ännu värre. Jag har gråtit för jag har en existentiell kris just nu. Jag tar studenten om mindre än 2 månader, vilket är jätte skönt, men jag kan inte se någon framtid för mig själv. Jag vill bara dö, men jag är också lite rädd för döden, så jag vet inte vad jag ska göra. Det känns inte heller som mina problem är ”värda” att dö för. Jag har ändå ett bra liv, med goda förutsättningar men allt känns så hopplöst. Jag tror inte jag har haft någon dröm som jag strävat efter på flera år, för i mitt huvud kommer jag aldrig att lyckas ändå. Socialångest gör allt så jobbig, jag blir så arg och ledsen. Det känns som jag själv är min största fiende. Det är alltid JAG och mina   egna tankar som ska komma och förstöra. Mina problem känns nästan falska för det är mitt huvud som planterar massa tankar som att ”alla stirrar” ”du är konstig” ”le inte det är fel” ”varför sa jag så?” ”fan va du skämmer ut dig” ”får jag säga så eller är jag konstig då” ”ingen gillar dig”. Aja mina ögon gör ont nu, så jag tänker sova. Jag känner mig så töntig som skriver detta men det var skönt att få ut känslorna på något sätt. Hoppas mina ögon inte är svullna imorgon, för då blir jag arg :/ och tack till den halv orangea katten jag träffa på gatan idag, du gjorde min dag! Godnatt

[Blue Leputo]

Hej du låter som jag gjorde för 10-11 år sedan… Det var efter jag hade sånna tankar som jag vaknade på sjukhus 1 månad senare och dom berättade för mig att jag varit med om en bilolycka, jag förstod efter ett tag att jag varit med om ett självmordsförsök. Jag gick i 3an på gymnasiet och mitt liv kändes upp o ner o allt pågrund av tjejer… egentligen så var mitt liv hur bra som helst, eller det var helt normalt iaf, ingenting att klaga på, allt var hur bra som helst sen kastade jag gjort allt det och nu har jag kämpat o kämpat mig tillbaka till en vardag o ett (normalt liv) fyran vad jag några mig mycket… Vaknar varje dag o tänker för mig själv varför gjorde jag så här mot mig själv…
Så jag tycker verkligen att du ska satsa på att bli något du vill och jobba för det, gör något roligt ist för att slita ut dig på ingång, ta ett jobb o jobba nåt år sen kan du resa eller göra något du tycker är roligt. Jag vill fortfarande ut på en resa helt själv eller med nån polare men det har inte blivit av än… Jag har iaf samlat ihop pengar så Jag har råd att resa en längre tid men nu har jag utbildning att satsa på först sen får jag se om det bli jobb i nåt år sen blir det väl resa antar jag. Skulle helst vilja vrida tillbaka tiden o ändra på att jag kraschade men har ju förstått att det är omöjligt så jag ska inte tänka så egentligen… Men det är svårt att inte fundera på hur allt kunde ha varit eller hur det borde ha blivit… Hoppas mina ord hjälpte lite granna. Håll ut och ta hand om dig 🙂 Du är inte ensam om att må dåligt, man måste bara inse att det är fler än man tror som har det rätt likt.. Du är inte ensam

[Indigo Jysyne]

Det är jobbigt att ha det så. Det kan bli bättre. Inom kbt:n utmanar man sina negativa tankar och försöker ersätta dem med mer självstödjande tankar. Det kan göra att man på sikt får bukt med problemet. Man kan gå i terapi men det finns även en självhjälpsbok med ett program i där man kan jobba själv med det. Den heter social fobi effektiv hjälp med kbt. Man kan även träna sig själv i självmedkänsla dvs vara snäll mot sig själv på olika sätt.
Detta var bara lite tankar. Jag har själv haft lite samma problem men försökt jobba med det på olika sätt och tycker det blivit bättre.