Hem > Forum > Hopplöshet > Snart fylla 57 , ingen energi eller lust

Snart fylla 57 , ingen energi eller lust

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7
  • Är en man som alltid haft ett stort driv, renoverat, fixat, haft hobbie, gillat att planera både närtid o längre fram .

     

    Helt plötsligt , kanske under en tid av 3-6 månader tog allt slut , inget har ”hänt” men jag saknar intresset för allt, tycker allt är meningslöst och börjar inse hur kort livet är, finner ingen mening i något .

     

    Är detta vanligt ? någon som känner igen sig ?

    Hej Oliver Gasuse

    Det du beskriver är i sig ingenting konstigt. Många människor upplever plötsliga skiftningar i perspektivet på sitt liv. Vanligast är nog ändå när något speciellt har inträffat, eller åtminstone att det som har hänt är tydligt nog. Men ibland kan man bli påverkad av något man inte riktigt reflekterat över själv. Jag brukar behöva fundera och diskutera med någon annan ibland. Har du någon i din närhet som du tror du kan prata om det här med?

    Trådstartaren

    Jag är gift , vi harvarit tillsammans i 35 år , vi har 2 barn som flyttat ut , kan inte en känna glädje att umgås med dem , vill bara vara själv och känner en sådan oro i kroppen om dom kommer hit … är väl helt onormalt, man borde väl vilja träffa dem och att man skulle må bättre då.

    Frun kan jag ta upp det med, men hon är mer sån typ som säger .  ”sluta nu kom igen ta dig i kragen”

    Så det ger liksom inget , annars har jag ingen annan .

    Det ända som ger mig lugn o frid är att sova

    Ofta tycker man väl själv att det är ”onormalt” när man inte kan uppskatta sin familj. Det är väldigt olyckligt så klart. Försök att inte vara så hård mot dig själv ändå. Det kommer inte hjälpa er situation. Du upplever en förändring och kanske en kris, och det är du verkligen inte ensam om att göra. Vi påverkas alla av vår omvärld och i dessa tider när vi bl.a. upplevt en pandemi är det myc

    Tyvärr är familjemedlemmar så förstående in sådana här situationer, din fru vill säkert att allt bara ska kännas bra igen när hon säger så. Men om du inte orkar så måste du kanske förklara

    Oj, det försvann lite text där. Det skulle stå att ”…när vi bl.a. upplevt en pandemi är det mycket som förändrats på kort tid. Det är sånt som sker utan att man tänker på det särskilt mycket.”

    Ville bara säga att jag känner igen mig Olive Gasuse. Du är inte konstig och inte ensam, även om det är okej att känna så ibland. Du är en av oss många män som känner likadant, även om det tar sig uttryck på olika sätt i våra liv.

    Jag känner också igen mycket. Skäms för att jag ser eventuelle framtida barnbarn mer som en belastning än ett glädjeämne. Pandemin har dock haft en positiv inverkan på mig. Mindre krav på att vara social.  Sömnen är även min bästa vän. Jobbigt när man inte kan somna, jobbigt när man vaknar. Jag önskar att jag kunde gå i ide och vakna som en annan människa.

    Trådstartaren

    Ja sömnen är underbar… bästa tiden när jag ligger här i sängen o snart får försvinna bort.. helt ok att vakna så länge man vaknar och kan somna om då kl kanske bara är 3.veta att det är flera timmar kvar.. när sen stunden kommer o man måste gå upp kommer ångesten .. vill bara ligga kvar.. händer att jag tar en del treo o somnar igen… men för ellet senare kommer dagen o jag måste ta i tu med allt…

     

Visar 8 inlägg - 1 till 8 (av 8 totalt)
7

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.