Skäms över att jag mår så dåligt att jag inte vill mer

[Indigo Bemudo]

Hej på er.

Jag känner mig som en idiot när jag skriver det här. Jag har läst många inlägg och trådar från folk som verkar ha det jävligt tufft. Jag känner igen mig i hur många andra mår, att inte orka mer. Det som jag skäms så förbannat över är att jag har haft det tufft i livet på många sätt, men nu har jag det bra. Ett helt ok jobb som är meningsfullt, en bra relation med en sambo som jag älskar. Barnen har det bra och har börjat bli vuxna och är obegripligt normala. Hyfsad ekonomi ingen höginkomsttagare men jag klarar mig och har det helt ok.Jag har fått hjälp mot barndomstrauman med KBT.  Men jag mår väldigt ofta skitdåligt har gjort två seriösa försök att avsluta och räddats av andra som bryr sig om mig. Ofta ångest och ledsenhet. Total känsla av meningslöshet. Jag känner mig som en idiot som mår dåligt utan anledning, men jag måste ventilera det för jag kan må så jävla dåligt att jag är rädd att jag inte står ut.

[Yellow Koqevo]

Ingen mår dåligt utan anledning. Är det sant att du verkligen inte vet? Eller är det så att du själv inte tycker att anledningen “duger”, att någon annan inte skulle gått under av den, eller att du “borde vara klar med det där”?

Jag vet nästan ingenting om dig, men jag tror på dig. Det du känner är sant. Det är inte som det ska, men det är verkligt. Du är inte bortskämd. Inte överkänslig. Inte vek. Problemet är inte att du vägrar ta dig i kragen. Jag vet inte vad problemet är, men det ska inte vägas och mätas av någon annan. Du är där du är av en orsak. Fortsätt leta lösningar. Vrid och vänd. Prova små, små trappsteg. Gör alltid nya försök, hel- eller halvhjärtade. Be inte om ursäkt när det inte går så bra. Kräv hjälp, även om det är för hundraelfte gången.

Bit dig fast i livets gummistövel som en sur grävling och släpp inte ens när det krasar. Du har rätt till din plats på jorden.

[Indigo Bemudo]

Ja det är det som är så lurigt. Jag funderar på om det helt enkelt är för att jag har adhd och autism, tydligen är det vanligt att man får ångest osv då. Blev utredd och diagnostiserad ganska sent i vuxen ålder. Jag ska verkligen ta fasta på det du skrev om att bita sig fast i livet som en sur grävling. Det var på fullt allvar det bästa jag läst. Du har så rätt, jag ska fan hålla mig kvar här på jorden och gneta på. Tack min vän nu känner jag mig starkare.