Jag hatar mig själv…. Varför blir jag så ? När jag dricker alkohol, som om jag måste hitta någon som kan sätta på mig. Jag mår ju inte bättre för de. Har man och barn, fint hus. På utsidan ser jag ut att må bra, men känner mig trasig på insidan, så ensam. Hade jag inte haft mina barn hade jag tagit mitt liv. Har inget annat att leva för. Jag är medelålders, borde inte bete mig så på fyllan. Borde känna att nu är jag lagom berusad. Men de gör inte jag, jag dricker tills jag stupar, finns inget stop. Å har alltid tagit till sex. Från att jag blev av med oskulden. E de ett rop på hjälp? Jag vet inte. Kanske är de inte ett självskadebeteende? Bara att jag känner mig snygg…. Jag vet inte, men mår sämre å sämre efter varje utekväll då de hänt något. Min man vet såklart inte. Han är världens bästa, men jag vill inte längre ha ett förhållande med honom. Men jag borde vilja de. Han räddade mig från ett destruktivt förhållande innan. Kollar på lägenheter men vågar inte, flyttade från min pappa till min nuvarande sambo. Har aldrig bott själv. Å hur ska man som uska klara sig ensam med 3 barn när hyrorna är skyhöga….. usch…. Snälla jag vill bara ha någon att prata med
