…på att ” åka dit” igen och igen. Att sabotera för mig själv och göra val som är skit för mig…dricka alkohol, inte träna, klanka ner på mig själv. Att inte ta hand om mig själv. Och sedan känna skuld och skam för att Jag inte orkar göra ” rätt” fast det bara är jag som drabbas.
För 19 år sedan valde jag att inte ta mitt liv. Jag ångrar det idag – för tänk vad mycket dåligt mående jag hade sluppit och sluppit utsätta mina närstående för. Men idag har jag inga tankar på att ta mitt liv för då skulle all kamp vara helt förgäves.
Jag är trött på att allt upprepar sig hela tiden. Trött på att jag tycker Så illa om mig själv. Så trött.
