Allt känns så hopplöst… Har levt med psykisk ohälsa i hela mitt liv och är 50 plus idag. Har aldrig ätit några mediciner men gått hos psykolog från och till. Har GAD. Inget syns på ytan. Har ett bra jobb och presterar oftast på topp. Men inuti är det kaos. Tänk att det aldrig blir bättre! Det är otroligt tungt att gå och må dåligt varje dag och spela teater för allt och alla, år ut och år in. All min ångest sätter sig i kroppen. Har värk i kroppen i skov, ångest, illamående, migrän, IBS, ont i ryggen, sömnproblem mm mm. För något år sedan gick min mamma bort mycket hastigt och oväntat, hon var den enda som visste vem jag var. Har sorg över mamma och över hela mitt liv som är kantat med ångest och kroppsliga symptom VARJE dag! Jag får aldrig vila från det här. Någon som känner igen sig? Framför allt, finns det någon här som tagit sig ur många år av psykisk ohälsa? Hur orkar ni motivera er att gå upp varje morgon när varje dag innebär fysisk smärta, illamående mm?
