Jag vill skrika ut smärtan som ekar inuti, men vem bryr sig att ens lyssna?
Jag hade en fin relation men allt jag tar i går sönder, precis som man älskar för mkt att man kramar ihjäl
Jag har alltid en jävla ångest när det gäller arbete och rädslan är att livet handlar om ett fängelse där man jobbar för att överleva ett liv utan syfte
Ensam i kampen där varje dag är ett helvete just nu, jag vet inte det är inte bra att trycka net känslorna. Det är inte hållbart, men vad är rätt väg ur detta? Det finns kanske inget rätt eller fel, vi är olika och har olika behov… Vad du behöver är kanske helt fel för mig
Kommer jag vara lycklig igen?
Jag är djupt deprimerad, har konstant ångest just nu och känner ingen livslust och känner mig värdelös
Jag vet att livet går upp och det går ner, men det har vart på tok för mkt skit under 1 o halvt år…. Jag vet att biter jag ihop och mår dåligt ett tag så vänder detta med tiden, kampen igenom smärtan är nog den ända genvägen, men det är det mest skrämmande också
Vad väntar på andra sidan? Om jag pressar går jag in i väggen igen? Har jag ens något val, men jag vet att jag har inget stöd om jag går in i väggen… Jag är ensam, helt enkelt ensam
