Jag vill inte må såhär. Jag kan knappt sätta ord på vad som händer i mitt huvud längre. Jag förstår knappt själv
Jag lyckas inte förklara vad det är som jag behöver hjälp med för de människor som försöker hjälpa mig
Drt är så mycket fel på mig så att inte ens vet vad som är fel, allting känns bara helt fel
Jag förtjänar varken att må bra eller dåligt, att leva eller att dö , att fungera som människa
alla mina tankar smälter bara samman och jag kan inte tänka klart, jag är helt enkelt inte värdig att få förstå
Jag förstår inte längre , vad som är på riktigt och vad som inte är eller är det bara så att inget av det här är verkligt?
Jag lyckas inte forma en enda vettig tanke utan att en annan ska komma och bryta isär min tidigare tanke helt och hållet
Jag tror jag håller på att tappa det helt och hållet, men ändå ser jag mig själv i spegeln och tänker att det inte är något fel på mig alls, jag ”hittar bara på”, jag ”gnäller bara och tycker synd om mig själv”
Varför tycka synd om mig själv när jag lika gärna bara kan sluta leva, att vara död är väll ändå att leva utan smärta? Men jag kan inte. Jag känner en antydning av en känsla och så kommer den där rösten och säger till mig att det inte är på riktigt
Jag vet inte vad jag ska göra, ska jag må så här resten av mitt liv? Jag behöver mer hjälp än vad jag just nu får men jag kan inte med att beskriva vad jag behöver hjälp med utan att låta helt sinnessjuk, vilket jag antagligen är
Det här är det närmsta jag kommit på länge till att beskriva vad jag upplever, känns lite bättre antar jag efter att jag har fått spotta ur mig allt det här . Tack och hejdå
