Jag känner hela tiden att jag lever för andras skull. Jag har varit i kontakt med vården och fick en enkel diagnos I somras. Men fick aldrig läkarintyg och nör jag ringde enda stället jag litat på så sa de jag skulle ringa någon annanstans. Jag får inte tid hos psykolog fast jag varit tydlig med att jag behöver det. Å fast att de skrivit i journal att risk för självmord finns nör jag som nu är arbetslös igen. Jag känner att jag hamnat mellan stolarna och inte har någon plats i samhället. Jag var vänner och sambo men jag vill inte leva på andra hela tiden och min sambo kan inte försörja mig. Jag vill kunna känna att jag kan försörja mig själv, jag vill bidra me Jag klarar I te av att få sparken. Efter ett halvår igen. Jag vill bara hitta plats o känna glädje att göra saker igen. Nu bara fastnar jag framför tekniken. Skriver här o hoppas på svar då jag inte fått svar på mail än. Jag behöver tips på hur jag ska hitta glädjen att göra saker igen. Klara mig utan psykolog, klara av sysslolöshet o inte känna skuld över att inte ha en inkomst o hur jag ska orka ha kontakt med olika myndigheter
