Hem > Forum > Hopplöshet > Orkar inte……

Orkar inte……

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6
  • Måste skriva av mig lite.
    Jag har efter väldigt många besvikelser flyttat över min vårdkontakt från öppenpsykistrin till en vårdcentral. Jag kände att jag blivit runtflyttad mellan så många olika team och personer så att jag måste ha gått igenom allt och jag orkade inte med fler besvikelser. Dom lovade saker ena dagen, för att i nästa stund ändra sig helt. Känner inte att någon av dom verkade lyssna på mig, dom såg mig bara som en sten i skon. En börda som ingen ville ha och ingen ville ha ansvar för. Mycke har dock hänt efter denna processen. Jag har väl börjat tveka om jag klarar detta. Jag vill inte ha deras hjälp men någon måste jag ha, och jag va beredd från början att bara använda vårdcentralen som ett sätt att få ut mediciner. För jag vet att dom inte har resurserna för att göra mer för mig. Min mottagning passade ändå på att göra mig ledsen ända i de sista. Remissen som skrevs till min vårdcentral innehöll många lögner. Rent av falsk information som inte hade något annat syfte än att försvåra mina chanser inför nya vårdinsatser. Det lovade även att ge mig recept så att jag skulle klara mig till mitt besök hos vårdcentralen, men det fick jag inte heller.
    Jag fick be om hjälp på doktor.se för recept så nu klarar jag mig tack vare dom iaf.

    Men för att göra allt jag kunde så skickade jag en egenremiss till en annan psykiatrisk mottagning, jag beskrev tydligt att jag behövde hjälp, berättade allt jag varit med om på den gamla mottagningen och i stort sett bad på mina bara knän. Idag fick jag ett brev
    Det stod att jag bara kunde byta mottagning om den andra dvs före detta mottagning ansåg att de fanns ett behov för det. Det va ett beslut som va tvunget att gå igenom dom, och där såg jag bara hela min framtid gå upp i rök. Jag har redan bett min gamla mottagning dra åt helvete, jag vägrar prata me dom igen, och även om jag gjorde de så va det ju länge sen dom brydde sig om vad jag ville. Fan 😔
    Känns som jag är en tickande bomb, att jag snart blir inlagd. Men har egentligen inte råd me de, och jag klarar inte heller av att visa mig så svag inför mitt jobb igen. Vill inte ha de såhär. Va fan ska man göra?
    Jag saknar mitt ex, separationen tar fortfarande mycke energi. Känner stor sorg. Jag vill inte leva mer

    Hej! Ledsen att höra om din situation. Du har verkligen haft otur med vården. Ingen borde behöva gå igenom så mycket som du gått igenom. ”Kan bara byta mottagning om den andra dvs före detta mottagning ansåg att de fanns ett behov för det”– vad är det för patientsäkerhets- och patientegenmaktstänk i det? Gräsligt.

    Tänk om du kunde hitta någon som haft liknande psykiatriska problematik som du eller som också haft otur med vården, men som idag har ett fungerande liv? Och som du skulle kunna prata med för att få lite vägledning eller stöd. Kan du komma på hur du skulle kunna hitta en sådan person?

    Kram.

    Hej!
    Det hörs hur trött och utmattad du är efter att ha blivit forslad hit och dit. Vårdens processer kan vara oerhört långdragna ibland, särskilt för en som redan är utmattad. Jag tänkte lite kring din gamla mottagning, tror du att det finns något du kan/orkar göra för att det ska gå bättre den här gången? Nu menar jag naturligtvis inte att lägga allt ansvar för dig – för så är det absolut inte! Jag tänker mer om du kan göra något för att värna dig själv, kan du säga till dem att det känns som att de inte bryr sig och berätta vad du behöver av dem?

    Ta hand om dig. <3

    Trådstartaren

    Hej! Ledsen att höra om din situation. Du har verkligen haft otur med vården. Ingen borde behöva gå igenom så mycket som du gått igenom. ”Kan bara byta mottagning om den andra dvs före detta mottagning ansåg att de fanns ett behov för det”– vad är det för patientsäkerhets- och patientegenmaktstänk i det? Gräsligt. Tänk om du kunde hitta någon som haft liknande psykiatriska problematik som du eller som också haft otur med vården, men som idag har ett fungerande liv? Och som du skulle kunna prata med för att få lite vägledning eller stöd. Kan du komma på hur du skulle kunna hitta en sådan person? Kram.

    Hej, tack snälla för ditt fina svar. Håller med att de är tråkigt att vården är såhär dålig, vet dock inte alls just nu vad jag ska göra framöver. Hur jag ska tänka, eller såvidare. Jag har min mamma som bra stöd, men de finns ändå en del saker som jag känner är för intensivt och känslosamt för att ta med anhöriga. Har inga vänner att prata me heller, bara denna sidan.

    Trådstartaren

    Hej! Det hörs hur trött och utmattad du är efter att ha blivit forslad hit och dit. Vårdens processer kan vara oerhört långdragna ibland, särskilt för en som redan är utmattad. Jag tänkte lite kring din gamla mottagning, tror du att det finns något du kan/orkar göra för att det ska gå bättre den här gången? Nu menar jag naturligtvis inte att lägga allt ansvar för dig – för så är det absolut inte! Jag tänker mer om du kan göra något för att värna dig själv, kan du säga till dem att det känns som att de inte bryr sig och berätta vad du behöver av dem? Ta hand om dig. <3

    Hej, du får gärna förklara lite hur du menade där i de sista. Varna mig själv i tid och berätta vad jag behöver? Jag har ju inte längre någon mottagning att få någon hjälp ifrån. Kommer gå på en vårdcentral längre fram, men dom kommer bara skriva ut mina mediciner, inte ge mig någon behandlingsplan eller samtal m.m är utan. Jag kan inte gå tillbaka till min gamla, dels för att jag bett dom dra åt helvete men också för att jag inte litar på dom längre. Dom har ju i stort sett startlistat mig. Skrivit saker som kommer göra de svårare att få någon att lyssna på mig.

    Vad fint att du har bra kontakt med din mamma.

    Jag önskar det fanns en patientförening för människor med Borderline. Det borde finnas, då du är långt ifrån ensam om detta. Det närmaste jag hittat är Shedo vars målgrupp är människor med olika former av självskadebeteende. Självskadebeteende är inte samma sak som Borderline men det verkar vara vanligt bland människor med Borderline att ha någon form av självskadebeteende. Så kanske finns flera med erfarenhet av Borderline i deras nätverk. Här är länk om du inte redan känner till dem:

    https://www.shedo.se/

    Kram!

    Hej, du får gärna förklara lite hur du menade där i de sista. Varna mig själv i tid och berätta vad jag behöver? Jag har ju inte längre någon mottagning att få någon hjälp ifrån. Kommer gå på en vårdcentral längre fram, men dom kommer bara skriva ut mina mediciner, inte ge mig någon behandlingsplan eller samtal m.m är utan. Jag kan inte gå tillbaka till min gamla, dels för att jag bett dom dra åt helvete men också för att jag inte litar på dom längre. Dom har ju i stort sett startlistat mig. Skrivit saker som kommer göra de svårare att få någon att lyssna på mig.

    Förlåt, jag tror jag missförstod dig! Jag förstod det som att du skulle bli tvungen att uppsöka din gamla mottagning – därav min kommentar om att du skulle värna dig själv så du kunde hantera deras ”idioti” bättre. 🙂

Visar 7 inlägg - 1 till 7 (av 7 totalt)
6

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.