Hem > Forum > Hopplöshet > Omöjlig situation

Omöjlig situation

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5
  • Hej alla

    Jag vet inte vad jag ska göra riktigt. Mina föräldrar håller på att separera och tanken var först att jag skulle bo med mamma och hennes nya kille. Men han har varit obehaglig och sagt sexuella saker till mig. Jag känner mig inte bekväm med honom. När jag pratat med mamma om det här så lyssnar hon inte alls. Jag har bestämt mig för att absolut inte bo hos mamma och hennes nya kille( dom har flyttat ihop). Andra alternativet är att bo med min pappa.

     

    Först sa han att han skulle köpa en gård för att jag skulle ha möjlighet att ha kvar mina två hästar. Men nu så börjar han backa och verkar som han ska köpa lägenhet istället. Jag kommer inte ha råd att ha kvar hästarna och den ena kommer jag behöva låta somna in då hon är en sån häst som hamnar i fel händer lätt.

     

    Jag har även en hund och just nu vill jag inget annat än att omplacera hunden, låta ena hästen somna in och sälja den andra. Sen vill jag avsluta mitt liv. Jag ser absolut ingenting positivt nu när jag vet att jag inte kommer kunna ha kvar hästarna och jag vill verkligen inte leva längre. Men det enda jag kan tänka på är att min hund kommer sakna mig. Jag vet inte vad jag ska göra för att slippa den känslan. Jag har satt ett datum när jag har bestämt mig för att somna in och det känns tryggt på sätt och vis men jag har sånt dåligt samvete mot min hund, trots att jag redan bestämt mig och det finns inget som kan ändra mitt beslut.

     

    Jag vill inte ha någon motivation till att fortsätta leva utan bara hur jag kan hantera skuldkänslorna mot min hund nu sista tiden.

    Jag har ett tips till dig, markera tydligt mot din mammas kille, om du så måste slåss, ingen får göra nåt du inte vill mot dig, och speciellt inte din mammas kille!

    jag tycker din mamma verkar väldigt ignorant och självisk,  det är ju allvarliga saker, stå på dig till 100% där,

    kan du berätta för din pappa om det här?

    det bästa är att inte vara TYST om det. Jag vet av erfarenhet.

    Du verkar vara en omtänksam person, du är värdefull!!!

     

     

    Snälla ge inte upp!
    Hur ser kontakten med din pappa ut? Skulle du kunna berätta för honom hur saker är?

    Det låter som du har det jobbigt just nu med alla tankar och funderingar. Jag tycker du ska prata med din pappa om det här, kanske kan ni tillsammans hitta en bra lösning. Nu vet jag inte hur gammal du är men om du går i skolan tycker jag att du ska ta kontakt med skolkuratorn och berätta hur det är och hur du känner.

    Ge inte upp, det kommer att ordna sig. <3

    Jag önskar jag kunde hjälpa dig på något vis

    Hej igen. Vill bara säga att jag tänker på dig och hoppas att det har löst sig på något sätt <3

Visar 6 inlägg - 1 till 6 (av 6 totalt)
5

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.