Närmar sig 40 utan en värdig framtid

[Yellow Dusoci]

Ingen partner och i princip oskuld (fåtal katastrofala sexuella erfarenheter)
Porrskadad vilket leder till att jag inte fungerar i sexuella sammanhang
Arbetslös i snart 4 år
Inga besparingar
Bor hos föräldrar
Misslyckade studier & outbildad (Försökte ta upp studier, nekad CSN pga avhoppade studier för över 10 år sedan när jag blev självmordsbenägen men sökte inte hjälp, så har en studieskuld)
Kan inte ansöka om bostäder pga avsaknad av inkomst
Blir äldre och fulare med åren. Speciellt då den extrema emotionella stress jag lever med dagligen tär på både kroppen såväl som psyket.
Varit med om två svåra olyckor, men klarat mig relativt oskadd
Sjukdom
Får inte jobb längre, och med handen på hjärtat alldeles för skadad för att kunna hantera det ändå
Min kognitiva förmåga är obefintlig, värdelöst minne och klarar inte av samhällets krav.

Remiss skickad till psykiatrin för över ett år sedan, står fortfarande i köer. Tydligen insisterar de på ERGT till hösten, som totalt tog 15 månader i kö att bli erbjuden. Men hur ska det hjälpa i min situation?
Flera vårdgivare misstänker autism/add, men inget psykiatrin tar på allvar.

Ingen vill ens ta mig med tång! Vad har jag att leva för? På riktigt?

Självmord i mitt fall är logiskt. Egentligen, vad har jag på plats i mitt liv? Ingenting. Nu börjar man bli äldre och då är man mer begränsad. Så jävla trött när man förskönar situationen eller får lite “tough love”

Dödshjälp finns ju inte heller i detta land. Eftersom jag saknar kunskap i hur man överdoserar etc är mitt enda alternativ en våldsam död. Får ju ofta höra att hoppa framför tåg eller från en bro är “själviskt” för man traumatiserar en annan människa. Jaha, men hur ska jag annars få slut på eländet?

Hjälp att komma ur min livssituation och få aktivt stöd kan jag bara fetglömma. Om nu mitt psyke är såpass förstört, men anses vara för gammal för att få hjälp. Och den såkallade “hjälpen” som erbjuds inte är tillräcklig, vad har man då för alternativ?

Jo, hoppa framför ett tåg, lastbil, bro eller krocka med hög hastighet med bilen. Skjutvapen, piller etc har man inte tillgång till.

Min död blir en vinst för både samhället och min familj, då jag inte bidrar med något och är enbart en börda. Officiellt gett upp på att livet kommer bli bättre.

Vill jag ha hjälp? Ja. Finns det? Nja, kanske samtalsstöd och något piller. Men mitt liv är förstört på en sådan grandios skala att det där är en fis i rymden av vad jag behöver. Så det är kört helt enkelt. Resurserna finns inte att hjälpa såna som mig. Sedan är jag alldeles för lat, korkad och bitter för att kunna bli hjälp ändå.

[Pink Hufehe]

Kära du , jag kände exakt som du en gång i mitt liv. Inget jobb, ingen egen bostad, inga vänner, totalt isolerad , psykiskt sjuk etc etc

och livet vände för mig. Det hade jag ALDRIG i min vildaste fantasi trott att det skulle gå, alltså … HUR?
men det var så. Jag  var väldigt nära självmord innan det vände och jag var så sjuk.. men det vände! Vad jag vill säga är att det KAN vända. Det KAN bli bättre . Visss säger ”det blir bättre” men det kan man  ju inte veta , men det KAN.

Jobba med dig själv, sätt upp mål. Vad vill du ,vad kan du ändra på.
klanka inte ner på dig själv. Du är bra! Och jag lovar att det är måånga som har det som du, menar inte att förminska din situation utan menar att du inte ska känna dig ensam och värdelös.

jag förstår känslan att ingenting hjälper, jag har tyvärr inga mer tips men du är väldigt hård mot dig själv tycker jag. Kram