När är det ok att släppa taget?

[Teal Mohilo]

När är det ok att släppa taget om livet? När får man vara så självisk att man ger upp?

Varje dag är en kamp. I nästan 6 år har jag kämpat…. eller, ja… hela mitt liv egentligen. Men för 6 år sedan, kollapsade jag på jobbet. Blev sjukskriven för utmattning men det blev bara värre och värre. Det var som en damm hade brustit.

I och ut från den slutna psykiska vården. Alla mediciner som finns mot depression och alla andra mediciner som överhuvudtaget ens snuddar vid hjälp för psykisk ohälsa, har jag testat. Tar just nu 6 olika… sömntabletter inräknat.

Jag har till och med blivit tvingad till ECT. Aldrig aldrig mer. Bilateral, det absolut kraftigaste som finns, som bara 5 länder i världen använder och som WHO vill förbjuda pga de förödande biverkningar och skador det ger.

Allt detta och jag mår bara sämre och sämre. Men jag har en underbar man och en fantastisk liten dotter som håller mig kvar. Min dotter kan inte ta hem kompisar för “mamma orkar inte”, inga play-dates för “mamma orkar inte”, ingen sagoläsning för “mamma orkar inte”… Mamma orkar inte… är vad hon kommer minnas av sin barndom. Min stackars lilla älskling.

“Om du tar livet av dig kommer det vara hemskt för din man och dotter”, säger alla… men det är redan det. Det är redan hemskt för dem och inget ljus finns för framtiden. Skulle jag ha kunnat bli bättre, hade jag varit det nu.

Snälla snälla, låt mig få ge upp

 

[Pink Pomare]

Det är så enkelt inom sjukvården att kategorisera och behandla alla enligt samma mall. Är du deprimerad så är det medicin och ECT som gäller, ibland terapi.

Det finns alternativa tankesätt, inte att jag har lösningen jag förstår dig, verkligen.

Men jag utläser, kanske?, en liten strimma av hopp, annars hade du gett upp redan.

Din familj har det inte bättre utan dig, men de har det bättre med en mamma som tar hand om sig.

Kanske finns det så mycket inom oss vi behöver bena upp för att kunna gå vidare? Mönster vi faller in i som måste brytas? Vi behöver någon som guidar oss igenom det, en terapeut, psykolog, medium kanske.

Men någon som förstår och kan vägleda och som du har förtroende för.

Ge livet en chans till, kanske finns det något outforskat som väntar.

Ta hand om dig.