Min kille ignorerar mig och jag är beroende av honom

[Pink Vymate]

Tror min kille har undvikande anknytningsmönster. Några dagar innan min födelsedag kom vi fram till att vi inte skulle göra slut men att han ville flytta till sin mamma och inte bo med mig. Tidigare har vi bott ihop i över ett år så blev en stor chock för mig.

Skickade meddelanden till honom men han tycker det är jobbigt att behöva svara och ville typ knappt svara. Lyckades få honom att komma och äta på restaurang på min födelsedag. Då kändes det som om vi var sams igen. Viss distansering som gjorde mig ledsen men vi pratade ändå mycket. Sedan åkte han igen.

Eftersom jag trodde vi var sams så skrev jag meddelanden till honom efteråt, mest så undrade jag om han kommit hem och hur det var. Då fick jag inget svar. Sedan skrev jag mer lite senare och fick fortfarande inget svar. Kändes jättehemskt. Tillslut skrev jag ett meddelande till där jag sa att han åtminstone kunde svara men att det inte fanns några krav på honom. Han svarade väldigt kort.

Tycker det känns så fruktansvärt. Försökt att inte skriva till honom mer nu eftersom han ändå inte kommer svara men råkade skriva att jag saknar honom idag efter att inte ha skrivit på tre dagar. Tre dagar höll det…

[Olive Kyvusu]

Jag har samma problem, fast med mitt ex. Han lämnade mig i en väldigt stressig situation i mitt liv men sa att han ändå ville finnas kvar där och stötta mig men ändå är det ett visst motstånd varje gång jag försöker prata om att om vi ändå har den kontakt vi har så kan vi lika gärna bli tillsammans igen. Det är väldigt frustrerande och smärtsamt att ha starka känslor för någon som är undvikande. Jag försöker också att inte kontakta honom men det går oftast inte mer än några dagar för mig heller.

[Olive Tydemo]

Samma här, när inte fram till min kille.

Han vill inte prata när jag vill prata

Som svar får jag, nu är jag trött respektera det

Jag har även fått höra

Sluta nu, nu har du förbrukat kommande tid med mig.

[Yellow Pihuse]

Har upplevt liknande. Jag har varit i en trasslig relation där det varit psykisk misshandel (gaslightad, stone walling, silent treatment mm.)

jag har en anxious attachment style, och känner mig nästan beroende av han. Medan han blir undvikande när jag får ångest och behöver prata ut. Då har han ofta också blivit trött och ska sova, han vill att jag ska sluta och att vi ska prata nästa dag.

Hade lovat mig själv att nästa gång det blev en stor grej av att jag hade ångest och att mina känslor resulterade i ett bråk (pga att det inte var passande för honom att jag mådde dåligt just då) så skulle jag ta bort han och ta en paus eller vara utan honom för evigt typ…

Känner mig som en missbrukade för det enda jag vill är att skriva till han. Varje gång jag mår dåligt eller är ledsen vill jag skriva. Har gått en vecka nu sen jag typ tog bort han. Och varje dag stoppar jag mig från att skriva eller ringa han… är rädd för vad han ska svara eller om han inte svarar alls…

[Olive Tydemo]

Känner Så väl igen mig hos dig, att inte våga skriva/ säga för att man är rädd för svaret? Eller tystheten.

Känner även igen,  att han blir undvikande och kort i ton.

Känner mig stark, visst jag kommer klara mig utan han men i samma stund får jag panik och tänker på ensamheten.

 

Haft en ganska upp och ner helg med han. Igår kväll så bestämde vi att han skulle köra hem mig efter frukost för att jag själv bad om det. Behöver ju hem och fixa lite inför kommande vecka.

Imorse ringer hans pappa och bjuder oss på middag. ( Hans son hade uppträdande med sin kör kl 17). Enligt min kille var biljetterna slut men det visa sig att min svärfar hade fixat en biljett till mig.

 

Jag sa direkt, att jag ville följa med. Vi kan kalla min kille för Calle.  Såg direkt hur han surnade till. Jag blev kvar och vi hade en mysig förmiddag.

Efter lunchen börjar han surna till enligt han blev han trött.

Jag frågar han.

Kommer det bli tomt här nu när jag åker?

Hans svar,det kommer bli skönt

Jag säger, varför säger du så? Vill du inte ha mig här?

Hans svar, det sa jag inte men jag vill vara själv på söndagar

 

Jag blir såklart ledsen men visar det inte för han.

 

Vi går och äter hos svärfar och svärmor. Pratar om att jag tar tåget hem så han inte behöver köra hem mig (4 mil t.o.r)

Vi går på uppvisande i kyrkan, han tittar knappt på mig.

Efteråt kommer sonen fram till mig och säger va kul att du hängde med.

( Han är 15år) jag och Calle har varit ihop i 8 år

Vi kommer ut, hans x står där ute tillsammans med sin mamma och syster

Då kläcker C, kom så kör jag hem dig.

Nästan hela veckan hem så jäspar han och suckar. Sonen sitter i baksätet. När jag går ut bilen så vänder jag mig om för att ge han en puss. Han vänder kinden ifrån mig och säger. Men gå ut nu då…

 

Klart man blir ledsen

Nu kommer vi inte att ses förrens på annandagen tidigast.

 

Lång och rörigt inlägg