Mitt liv var redan förstört när jag var barn. Alkoholmisbruk och brutalitet var vardagen. Kärlek och empati fanns inte, bara hat.
Dom första 20 år av mitt liv funderade jag varje dag varför jag skulle fortsätta att leva. Jag hade hopp om att det kunde bli bättre en dag. Det blev det också. Men inte länge. Allt blev förstört igen. Allt den onde jag hade upplevt blev brukt imot mig. Att jag inte kunde vara en god människa pga det jag hade upplevt i mitt liv.
Jag förlorade allt jag hade.
Jag hatar dom som har gjort det mot mig. Jag vill helst döda dom alla sammans. Jag är inte rädd för att komma i fängelset, då har jag mat varje dag, behöver inte tänka på vad som kunde hända i morgon. Bättre än det jag har idag.
