Jag orkar verkligen inte längre. Jag har skrivit här förut om hur jag har så svårt att få ett jobb, dels på grund av att jag har en assistanshund. Jag har gått på introduktion till arbete som arbetsförmedligen föreskrivit och fick inte ens någon plats för arbetsprövning av samma anledning. Nu måste jag återigen vänta på att få reda på om arbetsförmedligen kan göra något eller information vad som väntar härnäst.
Jag söker jobb som bara den, mellan himel och jord och får inget svar från någon.
Detta har pågåt i ca tre år.
Jag försöker göra allt som folk säger att man ska göra för bra mental hälsa. Jag går långpromenader, försöker hitta på saker att göra men jag faller allt mer ner i gamla tankar och gamla självskadebeteenden dyker upp igen. Jag sitter i kö till att få utredning av autism och adhd men även det måste jag vänta på i flera år.
Det värsta är att jag inte får mig själv att göra något av de sakerna som jag tidigare tyckt varit roligt.
Det är inte längre roligt att skriva, inte roligt att sy, inte roligt att göra korsstygnsbroderi. Även om jag skulle vela så skulle jag inte har råd med att göra något. Jag skulle vilja cosplaya men har inga pengar att göra det med. Har typ nån krona kvar efter att alla räkningar är dragna. Ingenting betyder något längre och jag finner mig själv bara scrollandes på tiktok. Det känns inte som att det finns någon mening med någoting. Jag har inte råd med något, jag har inte ork eller lust med något heller. Jag är 31 och vill fortfarande tillexempel cosplaya men det känns ju längre det går och jag inte gör det så kommer jag bli förgammal och allt kommer bara bli fel. Det känns som jag bara sitter och stirrar medans livet går förbi och jag orkar inte göra något av det. Jag går på olika träffar men det får mig att må sämre och jag finner ingen lycka i dem men går ändå för att ha något att göra och för att få någon att prata med. Det slutar oftast med att jag får panikattacker när jag kommer hem och sen grubblar över vad jag sagt och går igenom allt för att se om jag sagt något dumt eller gjort något fel i veckor efteråt.
Jag försöker hitta mening med vardagen men det går snart inte längre och jag känner att saker måste ändras men när jag försöker så är det allid “Vänta” eller “Det kommer ta sin tid” och så har det varit nu i ungefär tre år som sagt och jag vill för det mesta bara sova.
Jag vet inte vad jag ska göra.
