Legat i sängen i flera veckor

[Blue Jibaja]

Känner mig apatisk och har ingen kraft kvar i kroppen efter en höst/vinter med väldigt mycket stress. Har ingen aptit sen lite mer än en vecka tillbaka och har bara ätit ett mål om dagen i flera veckor. Har därför gått ner mycket i vikt och fått problem med magen vilket såklart gör allt mycket värre.. Oavsett hur mycket jag sover är jag ändå dödstrött och ser helt sjuk ut i ansiktet.

Bara det att ta mig upp ur sängen känns överväldigande och jag ligger mest och blundar varvat med scrollar på telefonen. Lyssnar lite på en podd och sover sen en stund igen, går sen upp och dricker ett glas vatten för att inte bli uttorkad för att sen gå tillbaka till sängen och lägga mig igen. Såhär har hela min jul varit och jag känner att jag skiter i allt från och med nu, vill bara ligga här i sängen och leva hela mitt liv i den. Bara att skriva det här lilla gör att jag känner mig helt utmattad och kommer behöva sova en stund. Har liksom tappat lusten till allt, vill bara sova för resten av mitt, förhoppningsvis korta, liv.

[Purple Nodali]

Hur har du hamnat i denna situation som du beskriver? Du skriver att du haft mycket stress på sistone.

Vad är stressen kopplad till? Hur länge har detta pågått?

 

 

 

[Indigo Vutaqy]

Man blir ju trött om man äter för lite också, vilket du säkert vet om.

Jag talar av egen erfarenhet.

För lite mat i kombination med depressionen och känsla av meningslöshet, och man blir orkeslös och trött.

Det verkar som att du känner att du inte har något att leva för? Har det hänt något som gör att du känner så? Har du jobb eller studier?

 

[Blue Jibaja]

Purple Nodali skrev:

Hur har du hamnat i denna situation som du beskriver? Du skriver att du haft mycket stress på sistone. Vad är stressen kopplad till? Hur länge har detta pågått?

Det är en lång historia men psykisk ohälsa/autism/adhd/ptsd sedan barndomen. Har en ökad känslighet för stress, förändringar och krav och det har hänt en del saker i höstas som gjorde att allt rasade (igen).

Fick bl.a reda på att en nära anhörig har alzheimers, och sen håller jag på att bråka med FK/psykiatrin angående en ansökan om sjukersättning där psyk inte gör det de ska vilket gör att jag hamnar i skiten då FK begär in handlingar och jag får jaga läkare osv. Har ej energi till detta då jag har nog som det är med att försöka ta hand om mig själv. Jäkligt rörigt känner jag men typ så. Nu har jag iallafall ätit lite och gått upp ur sängen.

[Blue Jibaja]

Indigo Vutaqy skrev:

Man blir ju trött om man äter för lite också, vilket du säkert vet om. Jag talar av egen erfarenhet. För lite mat i kombination med depressionen och känsla av meningslöshet, och man blir orkeslös och trött. Det verkar som att du känner att du inte har något att leva för? Har det hänt något som gör att du känner så? Har du jobb eller studier?

Just nu beror mycket av måendet på en krasch i höstas efter ett besked om att en anhörig drabbats av alzheimers samt att jag håller på att bråka med FK om en ansökan om sjukersättning pga strul med psykiatrin som inte gör det de lovat att göra. Är sjukskriven sedan många år pga bl.a utmattning och svårigheter som min autism och ptsd för med sig.

[Purple Nodali]

Först och främst blir jag mycket glad att läsa att du fått lite mer energi nu, gått upp och ätit lite. Se till att fortsätta så.

Jag kan tänka mig att det har varit/är väldigt kämpigt för dig med tanke på det du berättar. Att behöva kämpa, tjata, jaga och slita för att få hjälp av staten när man är som mest sårbar blir mer och mer den nya verkligheten i Sverige. Med tanke på den utvecklingen har det aldrig varit viktigare att försöka finna kraft och stöd både inom sig själv samt i sin omgivning när man går igenom svårigheter och utmaningar i livet. Ansvaret flyttas mer och mer från staten till individerna samt familjen.

Jag hoppas att du finner allt som du behöver, både inom och utanför dig, så att du kan ta dig igenom denna tid och förhoppningsvis komma ur den starkare och med ett bättre välmående.

Trots alla hinder och svårigheter som du har i livet hoppas jag att du finner en väg framåt som känns både meningsfullt och som har livskvalitet.

 

 

[Blue Jibaja]

Purple Nodali skrev:

Först och främst blir jag mycket glad att läsa att du fått lite mer energi nu, gått upp och ätit lite. Se till att fortsätta så. Jag kan tänka mig att det har varit/är väldigt kämpigt för dig med tanke på det du berättar. Att behöva kämpa, tjata, jaga och slita för att få hjälp av staten när man är som mest sårbar blir mer och mer den nya verkligheten i Sverige. Med tanke på den utvecklingen har det aldrig varit viktigare att försöka finna kraft och stöd både inom sig själv samt i sin omgivning när man går igenom svårigheter och utmaningar i livet. Ansvaret flyttas mer och mer från staten till individerna samt familjen. Jag hoppas att du finner allt som du behöver, både inom och utanför dig, så att du kan ta dig igenom denna tid och förhoppningsvis komma ur den starkare och med ett bättre välmående. Trots alla hinder och svårigheter som du har i livet hoppas jag att du finner en väg framåt som känns både meningsfullt och som har livskvalitet.

Tack för ditt svar, uppskattar det!

Det är tyvärr som du skriver och det stämmer det många säger, att man behöver vara frisk för att orka vara sjuk. Men, så länge det finns liv finns det hopp så vi får väl helt enkelt kämpa på. 🌸

 

[Purple Nodali]

Blue Jibaja skrev:

Tack för ditt svar, uppskattar det! Det är tyvärr som du skriver och det stämmer det många säger, att man behöver vara frisk för att orka vara sjuk. Men, så länge det finns liv finns det hopp så vi får väl helt enkelt kämpa på. 🌸

Fantastiskt att läsa det sista som du skrev. Kom ihåg att alla steg i rätt riktning räknas, även de som känns små och obetydliga. Du och livet är värda kampen för kärlek och lycka.

 

[Blue Jibaja]

Det har du helt rätt i, tack snälla och detsamma gäller dig. 😊