Hem > Forum > Hopplöshet > kraftlös och hopplös. hur ska en ta sig ur?

kraftlös och hopplös. hur ska en ta sig ur?

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • long story short: har hela mitt liv, sålänge jag kan minnas in i barndomen, känt mig ovärdig mitt liv och allt det fina jag fått – tak över huvudet, familj, kompisar, lätt i skolan, jag är vit, ser okej ut –  priviligerad.

    Jag har länge strugglat med depression och självskadebeteende på olika sätt. De destruktiva beteendena hjälper mig att förstärka och bekräfta bilden av att jag är värdelös, ovärdig och en dålig människa.

    När någon behandlar mig bra eller gör något bra för mig får jag enorma skuldkänslor och kan inte hantera att någon skulle vara fin mot mig bara för att. Destruktiviteten och självstraffandet kickar igång deluxe.

    Det är en otroligt jävla skev självbild jag har som har nötts in sen barnsben och som jag hjälpt till att skapa och befästa. Jag har inte lyckats ha sunda eller bra relationer i mitt liv och jag närmar mig 30års åldern. Nu är det ju massa saker jag inte får med om mitt liv men det jag egentligen har kommit fram till och vet inte vad jag ska göra med är följande:

     

    Jag är ensam och olycklig, mitt mentala mående har pendlat rätt skarp de senaste åren, varit suicidal och det går sådär för mig. Jag inser att jag skulle behöva göra något för att komma ur det. Prata med någon, ändra min livsstil, ”ta hand om mig” etc. Men det känns helt jävla omöjligt. Som att jag måste bestiga Mount Everest och enda jag är iklädd är badkläder och flipflops. Jag orkar inte ”fixa” detta eller mig. Jag är helt jävla utmattad. Jag är så jävla trött och så ledsen och så tom så jag vet inte varifrån jag skulle få nån kraft att ens ta ett steg uppför berghelvetet. Jag orkar knappt stå upp. Känns som att jag haft det skit tillräckligt länge nu –  jag skulle helt ärligt bara vilja få ett slut på det. Jag är trött. Såhär ska det inte vara.

    <3 Det låter litegrann som att det du behöver hjälp med är att bli räddad från dig själv, alltså det du riktar inåt och som skadar så? Jag tänker att eftersom du är medveten om det mönstret kanske det går att göra som kognitiv terapi på sig själv? Alltså att vända på tankarna, stoppa sig själv där, inte göra sig själv mentalt illa? Jag tror det går att ändra sina tankemönster och att det handlar om banor i hjärnan som man behöver leda om.

    Känner igen mig hundra procent i också att inte orka mer, inte orka ta ett enda steg till. Att man är så jävla trött på allt kämpande.

    Vill skicka många kramar <3

    Hej! Det där med att bestiga mount everest i fli flop är verkligen spot on. Har tittat på mycket dokumentärer om bergsbestigning senaste tiden. Och en tanke som slog mig var att vi som kämpar med psykisk ohälsa bestiger många berg när vi dagligen kämpar oss igenom livet. Skulle vi en dag bli fria från den ohälsan tror jag att vi skulle vara fullt kapabla att faktiskt på riktigt bestiga Mount Everest.

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.