Hej, vännen! Jag vet att det gör ont att mista personer som man älskar och har varit ens trygga punkt i livet, och man förstår inte hur man ska orka ta sig vidare. Man blir så tom, och allt känns så meningslöst. En tröst är väl att det sinom tid trots allt gör det, även om man inte kan tro det just i stunden. Man kan bara ta en dag i taget, göra det man orkar men även det man måste, som alla vardagliga ting för att försöka bryta alla ledsamma tankar, för att dom annars gör att man blir helt handlingsförlamad. Det är trots allt viktigt att ge sig själv hopp om framtiden, att ha drömmar som man vill förverkliga. Att försöka hitta anledningar att vilja fortsätta sitt liv. Du har mycket kvar att leva för, och en dag är jag övertygad om att du kommer må bättre. Bara du tillåter dig själv att göra det. På något sätt måste man bestämma sig för att man värd att må bättre, och man kan påverka mycket i ens tillvaro på egen hand. Ta hand om dig! ♥️
