Hem > Forum > Hopplöshet > Jag har tappat kontrollen över mitt liv, jag är rädd
Jag har tappat kontrollen över mitt liv, jag är rädd
-
Jag känner att jag inte har någon kontroll över mitt liv
Jag har kuggat alla tentor på terminen jag precis läst plus en del till, totalt 6 omtentor. Det finns en stor risk att CSN inte beviljar min ansökan om studielån till nästa termin vilket gör att jag inte har råd att leva vilket tvingar mig att sluta plugga på universitet, då blir jag bostadslös om jag inte på nått jävla mirakulöst sätt sätter alla omtentor. Jag har testat mig på massor av olika studietekniker och frågat mina vänner hur de gör samt googlat massa tekniker, men ändå så kuggar jag mina tentor. Har psykisk ohälsa men inte blivit diagnotiserad av nån jävla oklar anledning trots att jag gått till psykolog i över ett år så kan inte be om lägre krav från CSN.
Nu i sommar kommer jag knappt ha något att leva på ekonomiskt och kommer behöva skrapa ihop pengar och sälja saker för att kunna köpa mat och dylikt.
Jag tröstäter och har gått upp mycket i vikt vilket gör att jag är ovan och rent ut sagt är konstant obekväm i min kropp.
Jag känner en sån press av min existens, jag har inte kontroll över mina studier, min kropp eller min ekonomi. Jag vill bara bort, jag vet inte hur jag ska orka leva längre.
Försöker förtränga mina problem, men är så rädd, är konstant rädd.
Jag kan inte sova om nätterna.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till.
Hejsan!
Jag känner igen mig när du säger att du känner att du inte har kontroll över ditt liv. Men jag ville säga att du behöver inte vara så orolig som du är, det finns alltid hjälp att få bara du söker rätt.
Det är svårt med CSN som du säger, att de kräver att man uppnår en viss mängd poäng för att kunna fortsätta få ersättning. Om det är så att du inte längre kan få bidrag från CSN så finns det alltid andra vägar att ta. Om du är bekväm med att jobba så är det ett alternativ, så kan du studera på deltid vid sidan om. Om arbete är svårt för dig så kan du skriva in dig på arbetsförmedlingen och även ansöka om ekonomiskt bistånd via socialstyrelsen, de hjälper dig med ersättning för hyra, el, mat etc.
Du behöver absolut inte sälja det du äger för att kunna få råd till mat. Sök hjälp för de problem som du har och om ditt mål är att klara vissa studier så kan du även få hjälp med det via socialtjänsten och arbetsförmedlingen.Du behöver inte känna att det inte finns någon utväg för dig. Förträng inte dina problem, hitta en lösning! Det finns många möjligheter för dig, du behöver bara be om hjälp.
Hej!
Jag känner också att jag tappat mig själv och kontrollen. Gick in i väggen april-22, kraschade totalt och blev sjukskriven. Sa upp mig från jobbet då det var den bidragande faktorn. I Agusti- 22 börjar kag plugga på högskola, gick inte alls! Alla underkänt jag fick åt upp mig och jag kände mig totalt värdelös!
Pausar mina studier i Nov samma år och får jobb på skola som lärarvikarie, dagen innan jag ska börja bryter jag foten 🤕 var så illa så det blev operation på 2 leder. 0 belastning på foten i ca 10 veckor. Klarade inte det och pga hur jag skött mig så är foten nu 8 månader senare inte läkt! Ena frakturen har gått isär ännu mer och jag måste operera igen! Remiss skickad och jag har Ingen aning om när det blir. Utförsäkrad från fk då dom anser att jag kan jobba med trasig fot. Tvingas ta föräldrapenning under sommaren för att få in nån krona!
Jag lever just nu i en sån ovisshet och har inte kontroll på nånting! Bor i hus med make och 4 barn. Känner en enorm skuld för hur jag mår och att dom får se/stå ut med det. Har fått diverse diagnoser genom åren men ingen riktig utredning. Ska genomgå ADHD utredning när mitt alkoholprov är bra. Har tyvärr använt alkohol som ångestdämpande och det blev katastrof!
Det dåliga samvetet jag har för vad jag gjort mot min fina familj är enorm. Vissa dagar stänger hjärnan av helt och jag är alldeles apatisk.
Förlåt för lång text men vill bara att du ska få känna att du är inte ensam! Att ha en oro för pengar äter upp en! Du kanske skulle försöka att få bli sjukskriven för ditt psykiska mående? Har du en lite livlina sålänge och du får tid att tänka på vad du vill och behöver.
Om du vill någon att prata med som är i liknade situation mentalt så finns jag gärna för dig! Jag har pga hur jag mår stött bort allt och alla, har just nu Ingen att prata med förutom min familj och mamma. Jag känner mig ensam och jag har själv skapat det!
Hör gärna av dig om du vill ha stöd, jag blir så glad om jag kan hjälpa någon annan, blir lite hjälp för mig själv också 🙂
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.