Hem > Forum > Hopplöshet > Jag är så trött

Jag är så trött

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag är så trött på att försöka, att börja om på ruta ett om och om igen. Att totalt falla ihop bara för att få kämpa upp och falla igen. Jag kommer ingenstans. Jag har försökt att hitta hjälp. Jag borde ha fått hjälp som ung men så blev det inte. Jag hatar allt med mitt liv och orkar inte mer. Den jag varit finns inte kvar, bit för bit, år för år tar bara mer av mig. Det går inte att prata med vänner eller familj om mående, det är för tungt, för upprepande och jag förstår det. Och jag har testat alla fucking alternativ av samtal, har gått KBT vilket inte hjälpte, mejlat runt, har till och med gått till kyrkan för att få prata trots att jag inte är ett dugg troende. Jag har försökt på hjälp av psykiatrin men jag “mår för bra” för att få hjälp. Behöver liksom redan ha hoppat för att få en chans till hjälp. Att få ett möte till utredning av c-ptsd har månader av väntetid. Behandling är ännu mer väntan.
    Jag har inget jobb. Inte ens klarat gymnasiet trots år av komvux. Inget intresse och aldrig haft en aktivitet. Har vuxit upp i familjehem och innan dess i en trasig familj. Jag är ung men jag har redan missat så många år, det är redan för tungt för mig. Jag orkar inte. Det finns inget som håller mig kvar. Vänner och familjens liv blir lättare utan mig, jag ser och hör att jag liksom tar deras energi.
    Jag gör igen nytta. Det skulle bara bli en mindre påfrestning på samhället.

    Jag känner igen mig så väl i allt du skriver. Det är fruktansvärt jobbigt att inte få hjälp eller att hjälpen inte hjälper. Att ha familj och vänner som får en att känna sig som en belastning. Det påverkar bara dig och du mår sämre. Jag vet lättare sagt än gjort men försök tänka att de inte kan förstå dig fullt ut eftersom de inte är i din kropp och hjärna. Försök och berätta för de att du känner dig som en belastning. De uppfattar dig säkert inte så. Och skulle de nu göra det så är det inga du behöver i ditt liv. Jag har själv sagt upp kontakt med både familj och vänner eftersom de bara fick mig att må sämre. Behöll de som försöker stötta mig. Lyssnar på vad jag säger och inte dömer mig. Det är ett tufft beslut att ta men den som är viktigast är DU. Du måste känna att du kan fokusera på att hitta något som får dig att må bättre istället för att behöva tänka på vad de tycker och känner.

    Men det är inte ditt fel att ingen behandling har funkat. Utan det är fel på vården som inte hittar rätt hjälp till dig. Har man vissa problem eller diagnoser så ska man bli hjälpt av en viss behandling men det fungerar inte så. Man måste se varje människa som den är. Anpassa efter vad den behöver inte vad som står i någon bok eller vad som funkat på andra. Alla är vi unika och alla behöver vi att någon lyssnar på oss och gör det bästa för oss.

    Jag har ingen aning om detta jag skrivit hjälper något. Men vill att du ska veta att du är inte ensam. Och att den viktigaste människan i ditt liv är DU. Även om det inte alltid känns så.

    Jag hejar på dig massor ❤️

     

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.