Hem > Forum > Hopplöshet > Jag är så rädd

Jag är så rädd

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag orkar inte mer. Jag har ett suicidförsök bakom mig. Det har snart gått tre år sedan jag vaknade i en sjukhussäng och lovade mig själv och mina barn att aldrig hamna där igen. Jag återvänder hela tiden hur jag än gör. Det som fick allt att rasa har fortsatt och blivit värre och värre. Ingen runt mig orkar bry sig längre och jag orkar inte prata med någon ny. Ingenting är på riktigt. Jag spelar glad när det passar och gömmer mig i jobb. Jag hatar helg för då är jag med mig själv. Jag vill inte att det ska bli jul, jag vill inte. Jag vill inte dö men jag orkar inte fortsätta. Jag vill inte misslyckas igen, det är värst av allt. Att vakna och misslyckas med det också. Jag kan inte sluta planera för det är det enda jag har kontroll över. Jag känner att jag är vid vägens ände. Inget hjälper varken vård eller medicin. Har någon annat kännt så i flera år? Hur gjorde du? Snälla hjälp! Jag kan inte själv!

    Hej  hjärtat . Min dotter tog livet av sej 2014 . Hon var 27 år och lämnade 2 döttrar efter sig , dom var 6 och 10 då . Min dotter fick förlossningsdepression när den minsta föddes och från därifrån gick det snabbt neråt , otaliga inläggningar , massvis med diagnoser och ännu mera mediciner . Inget hjälpte . Efter 6års kamp gav hon tillslut upp . Det sista hon sa till mig var att vi alla skulle ha det bättre utan henne .  Hennes döttrar är idag 16 och 12 och det har tagit lång tid för dom att må någorlunda bra , vissa dagar är fortfarande jobbiga men vi kämpar på . Jag har sådana dagar med , hon var mitt förstfödda , ljuset i mitt liv . Det finns inga enkla svar , inga genvägar till ett bättre mående . Det enda jag vet säkert idag är att lyckan kommer inifrån , det kan ingen annan ge dej ..det finns inga piller som fixar det . Jag fick diagnosen bipolär nästan 20 år sedan , jag har mått dåligt hela mitt liv och ätit mediciner sen jag var 17 år . Efter min dotter dog så bestämde jag att ändra mitt liv , jag ägnade mig åt en jädrans massa navelskådning och nånstans i den processen så lärde jag mig att tycka om mig själv . Ändrade hela min tankesätt till en mera positivare syn som innefattar allt runtom mig . Idag lever jag ett gott liv . Jag är omedicinerat sedan 2015 och hanterar livet mycket bättre . Jag är lycklig . Ge inte upp hjärtat , självmord är ingen lösning . Ett bättre mående är värt att kämpa för …Du är värt det .

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.