Försökt få ett förhållande i 14 år, men kan inte ens få en puss. Blev deprimerad när jag jobba i 2 år så jag inte orka jobba i 3 år efter, går i folkhögskola nu där efter 3 år har inte lyckats plugga någonting när jag väl är hemma, så klarar inte av högre studier fast jag gillar att studera. Kan inte vända mig till någon jag känner, för de förstår inte hur det är att vara på alla sätt oattraktiv, eller okapable. De säger alltid “Gå ut och försök” som om jag aldrig har försökt “Måste ha självförtroende, Håll huvudet högt” Som om återigen, jag inte har provat allt. “du kan inte säga att du aldrig hittar kärlek” Säger de, som inte ens försöker och hamnar i nya förhållanden bara sådär. De kan bara välja så lyckas de, men jag? kan inte trots extrema ansträgningar klara av något.
Kan inte fokusera på andra saker som går bra för att hantera det som går dåligt, för inget går bra. Inget har heller gått bra.
och för att fortsätta, över hur toppen allting här, aldrig fått svar när man chattat eller ringer självmordslinjen, och ingen annan linje för liknande heller. Såsom om jag är inte ens värd att svara på.
Varför ska man fortsätta?
