Hem > Forum > Hopplöshet > Hur skyddar man sina nära om man inte vill leva längre

Hur skyddar man sina nära om man inte vill leva längre

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
11
  • Hur skyddar man sina nära bäst, ifall man inte vill leva längre?

    Vad bör man göra för att lindra deras smärta och sorg?

    Hur skyddar man sina nära bäst, ifall man inte vill leva längre? Vad bör man göra för att lindra deras smärta och sorg?

    Menar du om du avslutar ditt liv?

    Då kommer de ha en stor smärta och sorg för alltid, och det finns inget du kan göra åt det tyvärr.

    Trådstartaren

    Jag orkar inte mer…..men vill inte såra mina kära….jag vill inte att nån ska hitta mig…jag vill bara försvinna

    Jag orkar inte mer…..men vill inte såra mina kära….jag vill inte att nån ska hitta mig…jag vill bara försvinna

    Så har jag också känt till och från i mitt liv. Finns det ingenting som du kan göra för att må bättre? Vad är det som gör ditt liv outhärdligt?

    Du behöver självklart inte berätta det om du inte vill, men jag tänker att kanske finns det lösningar på din situation som någon utifrån kan se när du inte kan se dem själv?

    Trådstartaren

    Det är så oerhört svårt när människor man litat på och stöttat på alla tänkbara sätt, sviker och bedrar.

    Jag har dessvärre alltid litat på människor, men aldrig i min vildaste fantasi kunnat förställa mig att de jag stöttat moraliskt och ekonomiskt, skulle hugga mig i ryggen på så brutalt sätt. Känner att jag sviker alla mina nära som trott på mig…jag har inget kvar…

    Det är så oerhört svårt när människor man litat på och stöttat på alla tänkbara sätt, sviker och bedrar. Jag har dessvärre alltid litat på människor, men aldrig i min vildaste fantasi kunnat förställa mig att de jag stöttat moraliskt och ekonomiskt, skulle hugga mig i ryggen på så brutalt sätt. Känner att jag sviker alla mina nära som trott på mig…jag har inget kvar…

    Okej.. om jag förstår dig rätt känner du att du har blivit felaktigt behandlad, av människor som betyder mycket för dig och som du själv har ställt upp för. På vilket sätt har de huggit dig i ryggen?

    Tror du att du kan nå fram till dessa personer och få ut att känner dig illa behandlad? Alltså försöka öppna för en eventuell försoning, en upprättelse, men om inte det går/känns bra, så tänker jag att det iallafall skulle kännas skönt att få sagt det du behöver för att själv kunna gå vidare.

    Det kanske inte alls är ett bra råd, men min tanke är iallafall att jag tror du skulle må bra av att antingen om det går- kunna sluta fred, men om du inte kan det med dessa personer-  kanske du kan försöka bearbeta händelsen med en samtalskontakt, eller själv med stöd av KBT-metoden? För att helt enkelt acceptera det som hänt och gå vidare på bästa sätt?

    Antingen via försoning, eller med att bryta relationen med den grunden att det känns rätt att göra så.

    Trådstartaren

    …vet inte om jag orkar mer…

    …vet inte om jag orkar mer…

    Kanske behöver du få en tid att sörja, vara riktigt arg- tillåta dig att känna allt du känner. Du behöver inte ’lösa’ något just nu. Har du någon vän som du litar på som du kan prata om allt med? Bara få utlopp för alla känslor.

    Trådstartaren

    jag har aldrig tillåtit mig att sörja, vara riktigt arg eller anförtro mitt innersta för någon. Jag har alltid förväntats vara den starka. Jag vet inte hur man gör när man öppnar sin själ….vad blir kvar av mig då? En svag och blöt fläck? Jag har inte kraft till det!

    jag har aldrig tillåtit mig att sörja, vara riktigt arg eller anförtro mitt innersta för någon. Jag har alltid förväntats vara den starka. Jag vet inte hur man gör när man öppnar sin själ….vad blir kvar av mig då? En svag och blöt fläck? Jag har inte kraft till det!

    Det kan vara väldigt skrämmande och känslomässigt påfrestande att blotta sitt inre. Men efteråt, när känslostormen bedarrat, så brukar det kännas som att en del av en har läkt. Då kan du finna lösningar på konkreta problem istället för att hela tiden hållas tillbaka av dina känslor.

    Har du en psykolog eller liknande att prata med? Jag tror det kan hjälpa, både för att få en bättre överblick över det som hänt, få perspektiv på det som kan vara svåra att se när man själv är mitt i det. Men också för att få verktyg att hantera minnen och framtida situationer på ett bättre sätt.

    Jag vet att det kan vara väldigt läskigt, men jag vet av egen erfarenhet att det kan kännas enklare att tala med en psykolog eller kurator eller liknande, eftersom de vill ditt bästa och är opartiska. Har du chattat med någon på Mind om det här som tynger dig?

     

    Trådstartaren

    Har inte råd med psykolog. Har försökt nå chatten, men det är alltid upptaget. Jag är mitt i en känslomässig bergochdalbana…just nu längre ner än tidigare…verkar inte finnas nån botten.

    Har inte råd med psykolog. Har försökt nå chatten, men det är alltid upptaget. Jag är mitt i en känslomässig bergochdalbana…just nu längre ner än tidigare…verkar inte finnas nån botten.

    Kanske försök få utlopp för dina jobbiga tankar på något sätt. skriv ner dem på papper, helt ocensurerat. Tillåt dig att skriva exakt vad du känner.

    Spara och läs när du inte känner lika starkt längre, så att du får perspektiv på dina tankar.

    Gör något som gör att du får utlopp för energi, gå och spring med musik i öronen exempelvis. (så får du en dopaminkick och  mår bättre av det.)

    Tanken är att göra små saker som får dig att känna mer i kontroll.

     

Visar 12 inlägg - 1 till 12 (av 12 totalt)
11

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.

Vi har gjort en säkerhetsuppdatering på Mind forum som innebär att logga in-förfarandet har ändrats. Du kommer i samband med att du loggar in få ditt lösenord skickat via e-mail.

Vissa användare kan för närvarande uppleva att inloggningen tar lång tid. Vi jobbar på problemet och hoppas att kunna åtgärda detta inom kort.