Har inte kontroll över mig och mitt fokus

[Indigo Kyjuli]

Tja!

Jag vill börja med att skicka er alla mina tankar och mitt hjärta går till er som är på det här forumet. Jag tror på att det gör er väl att uttrycka er här och få hjälp. Det gör mig lycklig att tänka att många av oss faktiskt tar oss igenom den skiten som livet skickar på oss, men det gör mig också otroligt ledsen när vi istället är i orättvisheten och där allting går fel. Hoppas i alla fall ni alla kan få closure tillslut med det som tynger ner er.

Tänkte skriva här med, mår inte så bra jag heller. Nämligen så känns det som att jag hela mitt liv slagits med tankar om att min pappa aldrig tyckte att jag var bra nog. Jag har än idag kontakt med honom, han har uttryckt att det känts som att vi glidit ifrån varandra nu när jag flyttat hemifrån. Innerst inne så har jag känt att jag inte vill träffa honom alls. Men jag rycker upp mig och gör det ändå, men hela tiden blir jag påmind och mött av hans narcissistiska beteende och sätt att trycka ner mig, och han har fått mig att tro att det är något fel på mig. Genom att han kallat mig för ”alien”, ”mongo” eller ”idiot” för att han inte tycker jag är smart eller kan de saker han tycker om.

Har skrivit om min pappa här förut på forumen, men har tagit bort de trådarna för där var jag väldigt arg o skrev väldigt mycket. Jag försöker se optimistiskt på mitt liv, men jag känner att jag är på helt fel bana. Jag valde fel universitetsprogram, mellanstadielärare. Jag är nu inne på 3:e av 4:e året av utbildningen och ligger bakom med uppgifter. Har precis klarat mig hittills. Men blir väldigt deprimerad när jag tänker på när jag jobbar i det här yrket, för att jag vet att jag inte klarar av det psykiskt. Har 2 års erfarenhet att jobba som vikarie o resurs. Och jag tyckte verkligen om det för det det var. Jag fick mycket fina minnen från det, men jag märkte också att jag inte klarar av det ansvaret och den stressen (klarade mig precis) men mycket från det yrket gjorde mig väldigt ledsen o deprimerad. Jag hatar mig själv för det, för känns som att jag är självisk som vill ge upp på yrket. Men jag klarar det helt enkelt inte psykiskt och ni som har barn skulle förmodligen inte vilja att jag var klassföreståndare eftersom jag skulle vara stressad och förmodligen ha svårt med struktur i klassrummet. Men det gör mig ledsen för jag vill hjälpa alla barn i skolan, för det är tufft i skolan. Men jag behöver göra något annat, och då menar jag typ helt annat. Känner att jag dras mot att göra något entreprenöraktigt. Men har inte fokuset, koncentrationen eller disciplinen för det. Har inte någon diagnos satt, men har hela mitt liv fått höra att jag är annorlunda och det har fått mig att må så dåligt. Många har kastat ur sig autism och ADHD till mig och ja, jag vet faktiskt inte för processen att diagnotisera sig är ju inte den enklaste och mest smidiga. Dock kan jag dela med mig att jag faktiskt använt min ilska och faktiskt i mitt huvud bett alla som sagt så att dra åt helvete. Jag är inte annorlunda, jag är jag. Jag vill aldrig i livet att någon ska skämmas för att den är ”annorlunda”, därför tänker inte jag heller det. Seriöst om ni nånsin hört att någon kallat er annorlunda i ett nedlåtande sätt, de personerna är så jävla lågt i deras emotionella kapacitet så fuck dem. Du är tillräcklig, visst alla kan bli bättre. Men ingen kan nedvärdera din existens för att du är annorlunda, gör man så, så kan man dra till helvetet i förväg.

i alla fall, denna post var en blandning av att dela med mig av hur ofokuserad jag är och att jag mår väldigt dåligt då det känns som att jag blivit apatisk och har inget som jag känner jag är bra på. Men vill också skicka till er att jag lider med er och det gör mig glad att skriva till er som också mår dåligt och som är genuint bra människor. Ett tips till er, som jag inser nu är: kolla upp vad ”oxytocin” är. Jag har uppfattat det som att det är en av de hormoner som utsöndras när vi känner närhet till varandra och när vi tar hand om varandra. Den ger oss lycka, så mitt uppdrag har varit att försöka hitta hur jag kan öka denna hormon. För har hört att den kan vara en källa till våran lycka och till våran lindring av stress. Så det är mitt tips till er <3

Massa kärlek <3

och må ni läka från alla hemska saker som tynger ner er.

[Green Kohepy]

Tack för att du delar!

Slå inte på dig själv för det där med utbildningen. Om jobbet inte passar dig är det bara bra att du kommit på det. Ibland får vi nya idéer och inriktningar, det hör till när allt är i förändring.

Är din pappa otrevlig har du ingen skyldighet att träffa honom. Varför ska du göra det? Det är mycket bättre att omge sig med människor som uppskattar en. Det mår man bäst av. Så ta hand om dig själv och inrikta dig på det som får dig att må bra eller bättre.