Tack för att du så öppet berättar om dig och din historia. Starkt av dig!
Du verkar ha en mycket bra förståelse för din egen situation vilket är ju positivt. Du verkar också veta vad du bör göra vilket också är positivt. Det som återstår nu är att fokusera på det som bör göras även om det kan kännas väldigt svårt.
Var inte för hård mot dig själv. Att veta vad man bör göra och att göra det är två helt olika saker. Du är inte ensam om att ha svårt med det. Det har jag med kan jag säga, även om jag försöker bli bättre på det. En sak som jag har lärt mig med åren är att vi ibland inte tar tag i saker för vi tänker att de helt enkelt är för stora och svåra och att det kommer att ta så lång tid. Det som vi missar när vi tänker så är att varje steg räknas. Även de väldigt små. Ett steg efter det andra, sedan ett steg till, också vidare, alltid framåt. Det kan ta tid, det är ok, men tiden har en fantastisk förmåga och det är att omvandla alla våra små steg till en lång vandring. När man delar upp saker och ting i mindre steg känns även de svåraste och längsta målen mycket mer hanterbara. Dessutom när man lyckats med några små steg kommer att det kännas riktigt bra och det motiverar en att fortsätta och ta flera.
En annan sak som är mycket viktigt att tänka på är att inte sluta tro att det möjligt och fortsätta mot rätt riktning även om man mot förmodan skulle falla eller råka ta ett steg tillbaka. Det är naturligt att det blir så. Man får resa sig upp och försöka lära sig av dessa felsteg så att man kan fortsätta sin vandring något starkare och klokare.
Jag vet att du klarar av mer än vad du tror. Men oavsett vad jag eller någon annan tror, är vad du själv tror som verkligen har betydelse. Tro på dig, tro på livet. Du kan vara lyckligare och leva ett mera meningsfullt liv. Du är värd det!
