Jag borde inte må dåligt. Jag har allt. Släkt. Familj, en partner som älskar mig, 2 fina barn. Toppjobb. God ekonomi. Fint hus. Ganska mkt vänner. Men jag mår skit, vill ingenting annat än att ligga i sängen och titta på serier. Att jobba går bra, där trivs jag. Att umgås med folk som inte är min familj går oftast ok. Jag älskar mina barn men orkar inte vara med dem. Jag vill bara vara tyst, inte prata med dem, inte berätta något, inte höra något. Min man vet jag inte om jag älskar..varit ihop 15 år. Han var min stora kärlek länge, aldrig tidigare innan jag träffade honom varit så kär. Men nu, han kväver mig med sin kärlek. Jag vill bara isolera mig. Jag är i min bubbla. Försöker göra saker, hitta nya intressen. Inget är roligt. Jag har ångest för jag är rädd för att jag mår som jag gör. Pratar lite lätt med vänner hur jag mår men inte på djupet, de blir så förskräckta. Jag har under en lite mer akut period träffat en psykolog, får antidepressiva. Men tror jag inte riktigt gått på djupet i mina tankar, inte ens själv, är rädd för vad som finns där. Vad fan skall jag göra? Jag är ett spöke av mig själv. Otillgänglig för dem som är viktigast. Och jag förstår inte mig själv.
