Jag vet inte vart jag ska vända mig med allt tungt jag känner. Förra året dog min mamma och det tog så otroligt hårt på mig, jag har fortfarande inte kommit ut på andra sidan från den sorgen. Pappa dog för några år sedan också och saknaden av honom har jag numera vant mig vid, jag hatar att det är så men så är det. Båda två dog väldigt plötsligt från en dag till en annan.
För fyra veckor sedan, också från en dag till en annan, dog även min bror. Det känns helt overkligt att skriva det. Jag är så jävla känslomässigt utmattad och jag känner mig så otroligt ensam. Jag hinner aldrig ta mig upp tillräckligt för att skaffa ett härligt och ”normalt” liv så som andra i min ålder utan mitt liv står bara still i ett evigt försök att läka från livets ständiga utmaningar.
Jag tänker på att jag vill dö varje dag, även om jag aldrig kommer ta mitt liv. Jag vill verkligen bara inte leva och jag känner starkt att det här med livet liksom uppenbarligen bara inte är för mig. Det är för tungt.
