Hej!
Heja dig <3
Delar nog en del saker med dig. Också varit med om övergrepp och brottas med liknande frågor från och till.
Tror jättemycket på att omge sig med snälla och pålitliga personer. Precis som du gör där i kyrkan och känner med Gud. När andra tittar på en med en blick som säger att man är okej, liksom har ett människovärde och att de tycker om den personligheten som man är, då tror jag det är något djupare som läker inom en. Människan behöver kärlek. Kanske ännu mer när man blivit så dåligt behandlad. Även att det gäller det motsatta – är man i kontexter där man blir sedd som sjuk och trasig så tror jag självbilden fortsätter mata en med att det är så.
Jag tror det kanske kan vara något liknande när gäller att våga lita på någon igen. En kompis sa något klokt häromdagen som var nyheter för mig, och det var att man ska sätta gränser för alla människor när man behöver det. Sedan ska man kolla vilka som lyssnade på gränsen som man satt, och det är dessa personer som man ska fortsätta umgås med. Och välja bort de som inte brydde sig om gränsen. Jag tänker att det på sikt kan skapa tillit och att man kan få goda erfarenheter av att personer visar sig vara pålitliga och därför inte kommer skada.
När det gäller jobb och att klara av att arbeta tror jag man ska försöka ha siktet inställt på att ha en bra chef än kanske arbetsplats. Alltså att välja en chef medvetet som man tycker om och känner att man kan kommunicera med. Och sedan att arbetsplatsen är det sekundära. Genom att ha en bra relation till sin chef tror jag det är hundra gånger lättare också att vara öppen med sin psykiska ohälsa och de dagar som man inte klarar av att gå dit.
Det var några tankar från mig.
Värme <3
