Hem > Forum > Hopplöshet > Ensam, isolerad, söker hopp

Ensam, isolerad, söker hopp

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag ska inte dra alltihop här men fan vilket pissliv det varit. Så många trauman från bl a övergrepp mm att jag tappar räkningen. Det enda som ger mig hopp just nu är Gud och kyrkan. Misslyckad, ensam, isolerad, sönderstressad och söndertrasad, söndertagen, söndersliten i både kropp, själ och sinne.

    Hur gör man för att duga, för att bli en normal person med ett normalt liv, som inte bara är en samling övergrepp?

    Hur gör man får att våga släppa in någon igen?

    Hur gör man för att ens klara och våga arbeta igen?

    Så modig du är som skriver här. Och vilken fantastisk kraft och styrka du har som överlevt och tagit dig igenom det du blivit utsatt för. Tänk om vi alla hade samma kraft och mod.
    Denna kraft kommer att ta dig dit du vill och modet att ta dig vidare i livet.

    Du, din personlighet, ditt liv, dina möjligheter finns där under. Under allt det du beskriver, som tagit över och lagt sig ovan på.

    Gud och kyrkan låter som en plats att börja läka på. Att bara få vara där det är tryggt kan vara ett första steg mot den väg du vill gå på framåt, så småningom.

    Tänker på dej och finns här.

    Hej!

    Heja dig <3

    Delar nog en del saker med dig. Också varit med om övergrepp och brottas med liknande frågor från och till.

    Tror jättemycket på att omge sig med snälla och pålitliga personer. Precis som du gör där i kyrkan och känner med Gud. När andra tittar på en med en blick som säger att man är okej, liksom har ett människovärde och att de tycker om den personligheten som man är, då tror jag det är något djupare som läker inom en.  Människan behöver kärlek. Kanske ännu mer när man blivit så dåligt behandlad. Även att det gäller det motsatta – är man i kontexter där man blir sedd som sjuk och trasig så tror jag självbilden fortsätter mata en med att det är så.

    Jag tror det kanske kan vara något liknande när gäller att våga lita på någon igen. En kompis sa något klokt häromdagen som var nyheter för mig, och det var att man ska sätta gränser för alla människor när man behöver det. Sedan ska man kolla vilka som lyssnade på gränsen som man satt, och det är dessa personer som man ska fortsätta umgås med. Och välja bort de som inte brydde sig om gränsen. Jag tänker att det på sikt kan skapa tillit och att man kan få goda erfarenheter av att personer visar sig vara pålitliga och därför inte kommer skada.

    När det gäller jobb och att klara av att arbeta tror jag man ska försöka ha siktet inställt på att ha en bra chef än kanske arbetsplats. Alltså att välja en chef medvetet som man tycker om och känner att man kan kommunicera med. Och sedan att arbetsplatsen är det sekundära. Genom att ha en bra relation till sin chef tror jag det är hundra gånger lättare också att vara öppen med sin psykiska ohälsa och de dagar som man inte klarar av att gå dit.

    Det var några tankar från mig.

    Värme <3

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.