Hem > Forum > Hopplöshet > Den ultimata sanningen är att allting är förgäves

Den ultimata sanningen är att allting är förgäves

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Sanningen är:

    All is in Vain

    Allting är förgäves

    Jag föds. Jag lider. Jag dör.

    Det finns ingenting som kan förhindra detta. Försena och förhala Ja.

    All slit. All smärta. All ångest. Förgäves.

    Det finns ingen Karma. Det finns ingen fri vilja.

    Mitt sanna jag lever i femte dimensionen.

    När jag skulle bli människa så skedde en separation från femte dimensionen när jag skulle anta mänsklig skepnad i tredje dimensionen.

    Trådstartaren

    Jag saknar femte dimensionen.

    Mina släktingar väntar på mig i femte dimensionen.

    Jag saknar samhörigheten med min skapare.

    superdeterminismen regerar

    Berätta gärna mer! Jag har själv aldrig tyckt om den här verkligheten. Vara fast i det här fängelset jag vandrar runt i(kroppen). Sitta fast i marken. Hur allt är så fysiskt här. Allt lidande och död. Avsaknaden av frihet. Det är väldigt få som förstår vad jag pratar om så jag blir alltid nyfiken när jag hör någon annan nämna sådana saker.

    Trådstartaren

    Hej!

    Jag tänker att 3D existensen är superdeterministisk. Vilket innebär att universum är ett urverk även i kvantvärlden fastän vi inte ser variablerna. Universum tar sig den enda form som är möjlig. Big Bang vecklar ut sig enligt dess initialvariabler.

    Vi har det nervsystem som vi har. Allting vi tänker, känner och gör är postulerat av Big Bangs initialvariabler. Fri vilja är inte möjlig. Och inte Karma heller i den fria meningen. Vi är fast i kroppen. Innan jag antog denna mänskliga gestalt fanns handlingsutrymme att bli vad som helst. En sköldpadda eller daggmask eller häst. Människan är inget speciellt. Jag lider allra mest av separationen från källan. Kalla källan vad du vill. Källan finns i femte dimensionen och lägger sig inte i tredje dimensionens angelägenheter.

     

    Trådstartaren

    Att be hjälper inte. Vi är det vi är. Existensen är vad den är. Något Nu finns inte. Det finns dåtid och framtid. Det som du kallar Nu har redan inträffat. Nu tillhör dåtiden, en nära dåtid. Vi är alla det kosmiska vittnet. Här för att observera det som redan hänt. För att något ska kunna observeras så måste det redan inträffat, alltså befinner det sig i dåtiden.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.