Bokstavligen en hora

[Blue Qoryji]

Jag går i terapi men det hjälper fan inte. Ända sedan jag var tonåring har jag känt mig ful och oattraktiv. Detta har fått mig att bli extremt desperat i relationer till killar. Det har funnits många som har utnyttjat denna desperation. Under vägen som jag har åsidosatt precis all självrespekt och alla gränser som finns så har jag förlorat mig själv. Jag är nu inget annat än ett skal av äcklig, använd, krossad, förtvivlad sopa till människa.

– Jag förlorade oskulden till en kille som inte brydde sig ett skit om mig och sket i samtycke

– Jag har skickat nudes

– Jag har haft sex med 20 pers (15 frivilligt, 5 med inslag av övergrepp)

– Jag har varit otrogen

– Jag har sålt sex

– Jag har haft one night stands

– Jag har skitit i mina gränser

– Jag har blivit våldtagen

– Mitt ex misshandlade mig (mest psykiskt & några gånger fysiskt)

– Skickade nakenbilder till en pedofil när jag var 13, i utbyte för gåvor.

Jag är fan förstörd. Ingen, INGEN, skulle ärligt vilja dela livet med mig. Och vad är då poängen. Se, jag lever fortfarande för romantisk bekräftelse. Min terapeut säger att jag måste börja leva för mig själv men vad FAN är poängen att leva när jag vet att jag är dömd till ett liv i ensamhet. Jag är bottom of the barrel av kvinnor.

Visst har jag positiva sidor med gällande akademisk intelligens, jobb, kunskap osv men vad fan gör det för skillnad. Jag vill inte leva bara för att jobba eller göra någon jävla hobby för när jag är död så kommer ingen ändå minnas det. Min högsta önskan är att ha en familj som kan minnas mig. Men det är omöjligt nu när jag har fuckat upp mig själv så grovt. Jag är förstörd och kommer inte få några barn. Kan lika gärna korta ned lidandet.

[Red Hirovu]

Hej,

Har läst det du skrivit.

Jag har nog inga ord direkt, men jag känner med dig. Det låter fruktansvärt jobbigt. Det låter som att du har ett tydligt mål du strävar mot, mot en egen familj. Kan relatera till det, och att det känns omöjligt.

På nåt sätt vill jag skriva klyschiga jobbiga positiva peppande ord. Men jag vet också att orden bara blir ord och inte hjälper direkt. Men om dem skulle hjälpa, vill jag skriva att vi människor har en förmåga att vara i framtiden, kanske ibland för mycket, så att livet bara försvinner i grubblerier. Målet mot en familj, kanske kan delas upp i små mål, delmål. Vad behövs för att komma dit? Ett delmål för mig är att ta itu med känslor och tankar kring föräldraskap och framtidsoro. Där är jag nu. Jag kan känna mig stressad över att tiden bara går och jag har en klocka som tickar. Men om jag ska bli förälder vill jag verkligen kunna göra det bra.

Jag vet inte vad ett delmål skulle kunna vara för dig, eller exakt vad du brottas med. Kanske är det just synen på dig själv som är ett första steg? Det är ju otroligt nedbrytande att tänka att man är bottom of The barrel och jag önskar verkligen dig att inte känna så.

Jag förstår din trötthet och att du redan går i terapi, jag har gått hos så många.  Det är långt ifrån alla som jag känner pratar så jag förstår och kommer framåt. Om du upplever att det inte hjälper så kanske den typen av terapi inte är rätt för dig.

Vill skicka en varm styrkekram till dig.

[Blue Vevepo]

Red Hirovu skrev:

Hej, Har läst det du skrivit. Jag har nog inga ord direkt, men jag känner med dig. Det låter fruktansvärt jobbigt. Det låter som att du har ett tydligt mål du strävar mot, mot en egen familj. Kan relatera till det, och att det känns omöjligt. På nåt sätt vill jag skriva klyschiga jobbiga positiva peppande ord. Men jag vet också att orden bara blir ord och inte hjälper direkt. Men om dem skulle hjälpa, vill jag skriva att vi människor har en förmåga att vara i framtiden, kanske ibland för mycket, så att livet bara försvinner i grubblerier. Målet mot en familj, kanske kan delas upp i små mål, delmål. Vad behövs för att komma dit? Ett delmål för mig är att ta itu med känslor och tankar kring föräldraskap och framtidsoro. Där är jag nu. Jag kan känna mig stressad över att tiden bara går och jag har en klocka som tickar. Men om jag ska bli förälder vill jag verkligen kunna göra det bra. Jag vet inte vad ett delmål skulle kunna vara för dig, eller exakt vad du brottas med. Kanske är det just synen på dig själv som är ett första steg? Det är ju otroligt nedbrytande att tänka att man är bottom of The barrel och jag önskar verkligen dig att inte känna så. Jag förstår din trötthet och att du redan går i terapi, jag har gått hos så många. Det är långt ifrån alla som jag känner pratar så jag förstår och kommer framåt. Om du upplever att det inte hjälper så kanske den typen av terapi inte är rätt för dig. Vill skicka en varm styrkekram till dig.

tack