Jag börjar me att säga att detta är en lång text.
Jag behöver hjälp från någon som kan se min situation från nya perspektiv. För jag kan inte hitta en ända lösning som inte orsakar fler frågetecken.
Jag är anställd på ett lager, och min arbetsgivare har bidrag för mig pågrund av min psykiska ohälsa. Det finns en mall som vi skrev i samband med anställning som säger att jag har möjlighet att ta längre tid på mina uppgifter, jag får ta fler pauser, jag får byta uppgift om jag känner mig påverkad av stress av något slag och de finns några saker jag undviker helt.
Det finns även regler som dom ska följa. Ge inte mig fler uppgifter samtidigt, dvs, ge mig inte instruktioner inför nästa uppgift fören jag avslutat den jag håller på med. Utsätt mig inte för stress, ge mig inte uppgifter som saknar struktur eller där all information inte finns. Inga halvfärdiga uppgifter.
Nu berättar jag hur verkligen ser ut, och jag är fullt medveten om att mycke av det nedan är mitt eget fel.
Jag jobbar väldigt hårt och jag är extremt noga, kanske lite väl noga. Jag har väl lite kontrollbehov, men det är dels för att jag kan bli så hård mot mig själv när jag gör fel.
Jag jobbar med orderhantering, jag plockar och packar ordrar. Jag brukar också förbereda produkter för att ställa upp dom i hyllorna. Klistra etiketter, jag packar också färdiga kitt som innehåller flera produkter. Jag får även göra jobb som man måste vara väldig stadig på hand med, sånt som är lite pilligt helt enkelt. Men det senaste året har varit väldigt upp o ner. Reglerna stämmer inte överens över verkligheten. Tanken var att jag skulle kombinera mina uppgifter så att jag inte är i den stressigare avdelningen alla mina timmar. Jag skulle packa ordrar fram till lunch, och sen gå undan, sätta mig ner och pilla med något. Detta skulle ge mig en bättre balans mellan stress och återhämtning helt enkelt. Men pågrund av att vi är få i personalen så har jag behövts i den stressiga delen hela dagarna. Jag har även fått flera uppgifter samtidigt, fått flera väldigt otydliga uppgifter som saknar verktygen för att genomföras. Jag har fått en order, plockat allt som de står att kunden ska ha, för att en stund senare få veta att denna specifika kund inte ska ha några av varorna iaf, utan dom ska bytas ut men dom har ännu inte informationen om vad jag istället ska ta. Jag kollapsar lite inombords när jag påbörjar flera uppgifter och sen blir tilsagd att avbryta eller pausa av olika anledningar. Sen alla de lugnare uppgifterna som var avsedda för mig blev istället gjorda av inringd timanställda eller att min arbetsgivare tagit med sig de hem för att göra de hemma. Jag har väldigt många gånger sagt till att detta inte fungerar, att jag inte klarar av när de är så struligt, olika budskap och brist på struktur. Jag har även vid flertal gånger fått aggera teamledare och lagerchef när personen i fråga varir sjuk. Då har jag fått styra allt. Enbart med hjälp av 1 kollega och 2 praktikanter. Även detta förklarade jag att de inte var okey. Det fanns inte utrymme för mig att gå undan vid ett stresspåslag, för de va ingen annan på plats som hade kunskapen att ta över.
Det jag får som ursäkt eller svar när jag säger ifrån är att jag tar på mig för mycket, att jag inte har ansvaret och att det inte är lätt för dom att komma ihåg att jag har begränsningar då jag är driven och tar tag i saker när jag ser att de är påväg att falla. Samtidigt så har jag hört dom säga till mig att dom inte räknat med att jag skulle dyka upp på en måndag veckan efter jag har hoppat in som chef. Bara de betyder ju att dom va medvetna om att det skulle ge mig konsekvenser att ta den rollen. Men att dom kanske “offrar” att jag blir hemma bara jag styr upp de kaus som uppstår när de andra är sjuka.
Jag känner att jag inte kan kontakta min handläggare från arbetsförmedlingen, jag vågar inte eftersom jag skulle riskera att min arbetsgivare förlorar sitt bidrag för att våra riktlinjer inte har följts till fullo. Jag är medveten om att mycke av de är mitt fel, jag tar inte mina pauser, jag jobbar hårdare än jag orkar och jag låter alla trampa på mig. Men jag ser inte att dessa linjerna är möjliga i praktiken, inte om jag vill behålla uppfattningen om mig. Jag vill inte vara den som lämnar över ett kaus till mina kollegor för att jag behöver göra en annan uppgift. Vi är redan så få, så jag kan inte gå undan när jag ser va som behövs göras.
Jag är också rädd för att ha ännu ett möta med min chef angående detta. Dels för att jag känner att det bara blir upprepning, men också för jag vet inte va jag ska svara om hon frågar hur jag vill ha de. Jag är rädd för att jag ska hamna i skuggan. Om jag bara gör lugnare uppgifter och sitter för mig själv så kommer jag bli distanserad ifrån mina kollegor. Jag kommer inte känna mig som en i gänget längre.
Jag känner dock att något måste hända, för jag är påväg neråt och överväger självmord.
Om du orkat läsa såhär långt, tack.
Vad fick du för tankar, vad hade du gjort?
