Hem > Forum > Hopplöshet > Behöver inte leva längre
Behöver inte leva längre
-
* ‘Ingen kan tvinga dig att göra något du inte vill, ingen kan tvinga dig att berätta hur du mår- ingen kan tvinga dig. Men förståss, gör du ingen av de sakerna som *inte tvingas* så får du ingen hjälp.’
Är det inte tvång då? Om valet är mellan att följa dessa krav eller att dö- är inte det tvång?* ‘Det finns hjälp att få, det är bara att söka. ‘
Men jag har sökt hjälp och inte fått, vad gör jag då?
‘Uppenbarligen måste du göra mer. Det är ditt fel att du är där. Allt är ditt fel. Du måste ta i mer, sluta vara lat, ändra din syn på livet och bli stark’
Men hur ska jag göra det om jag inte får hjälp? Jag behöver hjälp för sjutton, och du vill att jag ska lösa allt innan jag kan få den hjälpen jag behöver?
‘Inte behöver du lösa allt förståss, det har ingen sagt. Du måste bara uppfylla alla krav’
Men jag söker ju hjälp för att jag inte kan uppfylla dem. Så… har jag har inga rättigheter som människa?
‘Det är klart du har rättigheter- det är bara att säga nej till hjälpen’Det låter inte som rättigheter till mig. Det låter som hot.
Är det här systemet Sverige är stolt över? Inte konstigt att vi inte har botat hemlöshet. Det är min tur nu, att bli hemlös, för det finns inte hjälp att få för alla människor. Bara vissa.. och jag är inte en av dem.
Men o andra sidan, så betyder det att ingen kommer behöva sakna mig när jag dör. Jag behöver inte fortsätta leva längre.* ‘Det finns hjälp att få’
Kan inte du hjälpa mig isåfall?* ‘Du har ingenting kvar nu att förlora, så det är bara att kämpa på och jobba hårt utan att vara rädd för risker’
Att inte ha något att förlora betyder också att jag inte har något att skydda. Något att kämpa för.Så… jag tänker ta mitt liv.
Avregistrerad användareÄr inte grejen att systemet är riggad på sådant sätt att man inte ska få hjälp helst? Det är som att söka ekonomiskt stöd hos FK och där reglerna är skapta så det ska vara som absolut svårast att bli beviljad det. Jag tror hundra procent att det här handlar om politik och där pengarna inte går åt till utsatta grupper. Det är något liberalt synsätt att varje person ansvarar för sitt eget och som är hemskt otäckt, tycker jag.
Jag tror generellt att man kanske inte ska prata med folk i sin omgivning som har sådana här tankegångar om att man ska söka hjälp eller prata om sina problem på “rätt sätt”. Det tar för mycket energi. Jag har lite folk i min omgivning som lyssnar när man pratar, kommer med egna funderingar och där jag aldrig blir ifrågasatt huruvida något är mitt fel eller inte. Det är fantastiskt och jag menar att det finns sådana människor också. Alltså som man kan prata med utan att få idiotiska svar tillbaka och som bara gör en förbannad.
Vet du vilken typ av hjälp som du söker – om du orkar säga? <3
Azure Qumysu TrådstartarenÄr inte grejen att systemet är riggad på sådant sätt att man inte ska få hjälp helst?
Nog är det riggat- så att det ska se bra ut från utsidan för dom som inte behöver hjälp. Definitivt politiskt- så länge det ser bra ut (även om det inte är det, men hur många orkar forska?), så får politikerna röster.
Du vet inte hur glad det gör mig att du förstår. Har familjemedlemmar som tycker att det här systemet funkar fin fint- och det är jag som är problemet. Jag är tydligen bortskämd och tar allt för givet.Vet du vilken typ av hjälp som du söker – om du orkar säga? <3
Bara hem och mat. Eller snarare, att få forsätta bo här och inte hamna på gatan. Kläder är det väll ingen ide att fråga om i det här laget, får börja sy själv med det jag har hemma. Fast.. bara om jag har ett hemma.
Jag har redan donat och sökt hjälp, men orkar bokstavligen inte med deras krav. Hjälper inte att hälften av dessa krav kräver förnedring också.. när man är på botten måste förnedra sig själv bara så att andra ska tro på att du verkligen är på botten. Jag känner verkligen att det känns skönare att ta sitt liv, än att söka hjälp.För det mentala förstår jag absolut vad du säger- jag har allt för mycket folk i min omgivning som inte lyssnar när man pratar, inklusive familj, tyvärr. Men jag har även några få men ovärdeliga vänner som jag älskar. Dom är otroligt förståeliga, tålamodiga och kärleksfulla. Dock inte bra ekonomiskt satta, och de få som har någon form av stabil inkomst har jag inte hjärta att fråga om hjälp från, speciellt när det inte lär gälla en kortare tid.
Så jag sitter här och undrar om jag kan dö på något sätt utan att dom behöver få veta. Eller om dom får veta, så hoppas jag dom kan gå vidare.
Avregistrerad användare<3 Så tungt att du har en familj som snarare motarbetar och trycker ner, än ger kraft och kärlek när du som mest behöver det. Det där med förnedring känner jag igen när man söker hjälp, så jäkla vidrigt. Tror att jag har stängt av mentalt många gånger när jag varit på botten och sökt hjälp. Minns det med fasa. Nu, däremot, när jag inte är i det tillståndet eller livssituationen längre känner jag att jag växt av det som person – att jag mentalt tänker att de kan dra åt pipsvängen allihopa. Tänker litegrann på någon sång där det sägs: don’t let the bastards fool you in, they will only win.
Antar att du kollat upp kyrkor och så? De brukar ge ut mat som jag förstått det. Beror kanske på om man bor i en större eller mindre stad? Även att man kan ansöka om pengar från dem.
https://www.svenskakyrkan.se/fa-hjalp
https://www.klokagubben.se/stipendier/10-fonder-att-soka-pengar-ur-for-privatpersoner/
Azure Qumysu TrådstartarenAntar att du kollat upp kyrkor och så? De brukar ge ut mat som jag förstått det. Beror kanske på om man bor i en större eller mindre stad? Även att man kan ansöka om pengar från dem.
Mycket hjälp beror på vart du bor, och jag bor tyvärr i en kommun med väldigt lite hjälpmöjligheter. Har forskat runt på all den lokala hjälp som finns, och försökt kolla upp hjälp som inte bryr sig om vilken kommun du bor i. Finns inte mer än det alla känner till. Dina länkar verkar inte kunna hjälpa mig.
Men, jag skriver egentligen inte här för att få lösningar, jag vet att jag sitter i botten.Jag antar att jag mest skrivit för att alla ord under åren har satt sig fast i mig. Jag har börjat undra om allt kanske är mitt fel. För att jag inte kunnat trycka ner andra för att lösa min situation. För att jag inte kunnat söka jobb på de platser som bokstavligen tjänar sina pengar på att trycka ner människor som mig världen över. Vissa talar om överlevnad för de starkaste, men jag kan inte, jag saknar styrka. Inte ens djur lever så- forskning visar det inte stämmer. Jag kan inte ljuga. Det enda jag verkar kunna är att älska utan villkor.
Men jag vet inte. Är det mitt fel att jag sitter här, så finns det inte mycket anledning till att jag ska finnas. Och om jag ska leva bara för mig själv behöver jag inte leva. Livet handlar inte om mig. Jag är bara en liten del i allting som rör sig i världen.
Avregistrerad användare<3 Menar du att man behöver vara en egoist egentligen för att överleva i den här världen? Det finns ju människor som läker och arbetar med yrken där man gör det här samhället bättre också? Präster kanske kan vara ett exempel på en yrkeskår där det handlar om att stärka människan? Brandmän är väl andra? Djurskötare? Veterinärer?
Jag tycker definitivt inte det är ditt fel att du är där du är idag. Varför skulle det vara det?
Frågan är kanske också vad “styrka” är? I min värld är en stark person någon som emot alla odds överlevde och gick vidare i den mörka tunneln där det saknades ljus. Eller det kanske är mod? Samtidigt har jag stor respekt för de som inte orkar och ser absolut inte de som svaga, vissa livsomständigheter är övermäktiga. Den som inte skadar andra är för mig en stark person i grund och botten. Jag tycker du verkar vara en ovanligt fin och omtänksam människa. Du har också stor visdom förstås från det du går igenom – det är en annan sorts styrka för mig.
Jag har försökt allt som “erbjudits” men sitter ändå här med samma problem och övertygad om att vad jag än gör så kommer jag än gör så kommer resultatet bli lika – att jag sitter ensam och deprimerad, så jag vet exakt hur du känner. Jag personligen fortsätter kampen för min familjs skull, framför allt för Mamma och min bror. Jag lider hellre än att förstöra dom genom att lämna.
Jag vet hur svårt det är, i really do, men jag hoppas med hela mitt hjärta att du har någon/några som kan ge dig kraften att fortsätta kämpa och glöm aldrig att även fast det känns som att du är ensam så är du inte det, finns sååå många som känner som oss. Önskar bara att det fanns en enkel lösning för oss alla att hitta varandra.
Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.