Att studera eller att dö

[Blue Dicifa]

Jag går en 5 årig utbildning på universitet. Jag går termin 2 och känner redan att det tar stopp. Jag vill plugga och tycker min linje känns rätt, men jag klarar det inte. Jag har nu 5 omtentor att skriva, varav en av de avgör om jag kommer in på nästa termin och två jag måste klara för att behålla CSN. Jag försöker verkligen, jag pluggar, skriver uppgifterna, men det går inte. Jag känner mig helt jävla misslyckad. Om jag förlorar mitt CSN måste jag avsluta mina studier,  flytta tillbaka till min hemstad och ruttna bort. Mina vänner klarar av det, en av mina vänner som också lider av psykisk ohälsa klarar av det, så jag borde också klara av tentorna. Om jag inte kommer in nästa termin kommer jag att förlora CSN, förlora mina vänner och förlora min framtid. Känner att jag kommer förlora mina vänner för jag kommer aldrig kunna träffa de igen om de går en termin ovan mig. Jag är ett jävla misslyckande. Jag överväger starkt att ta mitt liv, vill hellre dö än att misslyckas.
Är helt jävla hopplös. Orkar inte pressen, jag vill bort.

<3 Jobbigt! Du skriver att du har en vän som också lider av psykisk ohälsa så tolkar det som att du gör samma sak. Tänker att du borde kunna få “funka-intyg” (vet inte om det heter så på alla universitetet eller bara min), men det innebär ju att man får dispenser som förlängd tentatid osv. Förmodligen vet du såklart det här redan men poängen är att försöka peka på att du har sämre förutsättningar än andra pga. psykisk ohälsa och att det ska du kunna få hjälp med. Även CSN kan man skicka läkarintyg till för att få dispens. Jag har fått det några gånger genom åren.

[Green Gofaki]

Jag gick själv en svår femårig utbildning, pressade mig själv och mådde extremt dåligt. Jag försökte till och med ta livet av mig för att jag kände att livet var över om jag misslyckades. Jag lyckades bli färdig men blev utbränd mitt första yrkesaktiva år och tre år senare är jag fortfarande sjukskriven med fobi för all typ av kravstyrd sysselsättning.

Jag önskar att någon sagt till mig, när jag pluggade: kanske är nivån för hög för dig eller inriktningen inte något som du kommer att må bra av? Då kunde jag tänkt om, satsat lägre och kanske haft ett arbete jag trivs med idag. Så jag råder dig att överväga om detta verkligen är din passion och något du kan vara duktig på samtidigt som du har balans i livet, både nu och i framtiden.

Känn ingen skam över att prova dig fram bland utbildningar och arbeten – det är ju så man hittar rätt istället för att nöja sig!

[Indigo Vutaqy]

Det är inte hela världen att ligga efter, om man ser på det med perspektiv utifrån.

Det är ändå inte allt för ovanligt att studerande ligger efter, får underkänt på en del uppgifter.

Men när man väl själv är där så kan det kännas förödande.

Jag är konstant stressad nu på min utbildning.

Det är grupparbeten, seminarier, individuella uppgifter och plugg inför tentor- allt parallellt.

Men det går att klara det.

Om du har 5 omtentor- så kanske du inte har provat ut rätt studieteknik än?

Har du någon metod för hur du lär in studiematerialet? Eller kan du egentligen, men blir paralyserad av ångest vid tentamenstillfället?

Jag har, peppar, peppar- klarat alla tentor hittills på min utbildning. Men det är ju också olika omfång på olika tentor, och olika svåra ämnen som studenter studerar.

Har du provat någon app eller så för hur man kan strukturera arbetet?

Jag är själv dålig på struktur- men att planera kan underlätta mycket. Kolla upp tips på Youtube om både inlärning och planering- det är mitt tips. Och läs böcker med nyfikenhet! Anteckna samtidigt, det är mina tips. 🙂