Hem > Forum > Hopplöshet > Att komma vidare

Att komma vidare

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0
  • Jag fick en autismdiagnos dagen före nyår förra året. Och livet har blivit ett helvete. Nu vet jag att oavsett vad jag gör så blir livet inte bättre. Hoppades på habiliteringen men inget händer. Har fått träffa psykolog 2 gånger de senaste 7 månaderna. Får ett möte till och sen är det stopp. För att få en längre samtalskontakt så är det ett års väntetid. Men jag går ju under nu.

    Har krisat ihop några gånger under sommaren. Tänkte ta livet av mig så ringde 112 och blev körd till akutpsyk. Blev hemskickad. Dagen efter tänkte jag på nytt ta livet av mig. Polisen kom och hämtade mig och körde till akutpsyk. Blev inlagd i 3 dagar. Sen hemskickad. Till samma jävla misär. Har nu blivit sjukskriven på 50% men får ingen annan hjälp.

    Jag har inga vänner. Och online blir jag mobbad, gaslightad och allt är alltid mitt fel. Det är det offline också. Allt är alltid mitt fel.

    Om två månader kommer jag att fylla 50 år och som vanligt kommer ingen att fira mig. Jag har tänkt på att ordna något firande själv, men orkar inte städa huset och laga mat. Att köpa mat och städ har jag inte råd med. Jag har boendestöd 2 timmar i veckan men vi hinner aldrig städa klart eller laga mat. Det är alltid något som inte hinns med. Och de jag skulle vilja bjuda är inga vänner utan bekanta. Och det skulle kännas som om jag tigger om att de kommer om jag skulle bjuda dem. Har fått förslaget att bjuda in till knytkalas eller att alla träffas på en restaurang och äter, men det känns inte bra.

    Mitt boendestöd har föreslagit lss-boende och god man till mig. Och det skrämmer mig något fruktansvärt. Ett lss-boende skulle ta ifrån mig precis exakt allt som är värt något. Då skulle livet på riktigt reduceras till jobba, sova, äta, skita. All ledig tid skulle jag stirra in i väggen eller upp i taket. För det finns inget liv på ett lss-boende. Skulle inte kunna ägna mig åt mina intressen alls. Mina intressen kräver ett eget hus och egen mark. Och med en god man skulle jag verkligen känna att mitt egna bestämmande över min ekonomi skulle tas ifrån mig. Jag skulle bli omyndig.

    Jag känner att jag inte har någon framtid.

    Har försökt ringa Mind flera gånger men det finns aldrig någon som kan ta samtalet. Chatten funkar inte heller. Ingen är där. Vet inte vem jag ska prata med.

Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
0

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.