Är bara så ledsen nu. Ångesten gnager från morgon till kväll. Känns som bröstet ska sprängas. Försöker tvinga mig till att göra saker. Vill egentligen bara isolera mig i min lägenhet. Med åratal av utmattning och ångest, vet jag att undvika saker matar ångesten.
Nu känns det bara hopplöst att jag ska lida och må såhär dåligt i återkommande perioder. Inser innerst inne att jag alltid kommer ha det såhär.
Imorgon fyller jag 55 år. Tänker ge mig en heldag med träning , god fika på café och därefter bio. Vill inte ens att mina barn ska komma hit. Jag behöver denna dag i ensamhet. Livrädd att ge mig ut på egen hand och se alla som har sällskap.
Tänker att jag väljer detta trots kraftig ångest. I värsta fall får jag ge mig hem till min trygga lägenhet igen.
Tack för att ni lyssnar <3
