Allt går bara neråt trots kampen

[Red Vurebu]

Allt går bara neråt trots kampen att inte ramla. Kämpar och kämpar. Men kroppen börjar säga i från. Bryter ihop och agerar på sätt jag INTE TYCKER om.

Känner inte igen mig längre.

Klarar ingen press längre. Går ut över familjen på ett sött jag börjar bli rädd för. Livrädd för att bli sjukskriven. Har dock bra dialog med chefen, men att sjukskriva mig är INTE ett alternativ.  Absolut INTE!! Att hamna i försäkringskassans klor skulle ta död på mig. Jag skulle definitivt bli sämre, mycket sämre.

MEN egentligen skulle jag behöva vila.

Sitter i en rävsax, vet inte hur jag ska ta mig ur eller bli bättre. Har samtalsstöd via jobbet, men börjar bli både psykiskt OCH fysiskt utmattad. Skulle så gärna vilja lägga över “vissa problem ” till nån annan. Hjärnan orkar inte hålla ihop längre…

…kraschen är nära…

 

[Olive Hojoco]

Hej! Det var ett tag sen du skrev, hur har det gått för dig?

Fråga då jag känner igen mig, gick i väggen för dryga 2,5 år sen, efter att ha väntat för länge, inte lyssnat på kroppens signaler. Skrukskriven i några månader…

Men ja, ekonomiskt sett kan det bli tufft.

Samtidigt kan jag nog efteråt konstatera att det var det enda alternativet, att dra i handbromsen ett tag. För det blir inte bättre av sig själv. Kroppen, hjärnan, behöver vila.

Lyssna på din kropp. För det hjälper inte att bara fortsätta, inte dig, och inte din familj.

Hör gärna av dig om du orkar.