Alkoholproblem och dödstankar

hejsan. Jag är en tjej på 21 år och Jag har aldrig skrivigt i en sådan här tråd tidigare.  Det är nog för att jag känner att jsg inte kan formulera mig tillräckligt bra och hopplöshetskänslor tar över när jag ska försöka berätta och förklara allt som försegår inuti, jag har varit mer om så mycket och gjort så många saker som absolut ingen nära vet om. 12 års minnen och händelser ligger inom mig och trycker. Och det har gått sådan lång tid att jag tänker. Varför skulle något kunna bli och kännas bättre för mig?  Men jag behöver skriva av mig och inlägget får bli rörigt och hoppigt, precis som jag själv känner mig.

Men nu behöver jag akut råd och stöd då jsg befinner mig i en livssits där jag tappat kontrollen med allt och jag blir skrämd över hur verkliga och nära tankarna på döden blivit. Jag har nu druckit alkohol varje dag i över två månader, även på jobbet. Det känns som att jag inte står ut med mig själv eller livet om jag inte är påverkad av något. Ingen nära vet om detta. Och på jobbet är jag den glada härliga tjejen som alltid gör alla glada och är chefens favorit. Så det för jobbigt att berätta om min sits. Gick på semester förra veckan. Och som sagt har verkligen insett att jag tappat kontrollen helt och allt som jag blivit och är skrämmer mig. Jag har en tendens att förstöra för mig själv, det är något jsg gör destruktivt för att skada mig själv när det blir för mycket.  Jag har inte druckit på 24h och känner en extremt jobbig abstinens och jobbiga tankar om livet och hopplöshet. Dessutom har jag precis gått in i min första riktiga relation med en kille som verkligen är jättesnäll och jag är verkligen jättekär i honom. Det känns övermäktigt och jag har inte kunnat berätta för honom vad jag tidigare varit med om. Män som utnyttjat mig och gjort mig illa. Vilket gör att jag ibland hamnar i ett sinnestillstånd där jag tänker att det ör bättre om jag gör något riktigt dumt så att jag förstör denna relationen innan han lämnar mig för att han inser att jag är en total mess. Vilket också bidragit till att jag druckit och ätit mer en vanligt. Och Jag är så otroligt rädd för att jag ska vara med någon annan bara för att förstöra för mig själv och vår relation. Det har hänt tidigare mär någon tyckt om mig och varit snäll att jag känslokallt gått och varit med någon annan. Aja.. ligger just i skrivande stund i sängen och allt känns hopplöst. Har ingen energi över huvud tAget och mina demoner äter upp mig.  Jag antar att jag bara hade behövt höra några peppande ord från någon som kanske varit med om liknande känslor.. eller tips råd.. bara lite stöd 🙁 kramisar från en förvirrad tjej.

Hej.

jag är bara 17 år men kan relatera till mkt av d du skriver

hade grova alkoholproblem förra året men har nu varit nykter i snart 200 dagar med hjälp av människor i min omkrets som har lyssnat och hjälp mig när jag berättade om problemet.

har haft sex som självskadebeteende och också blivit utnyttjad vilket har gjort d svårt att forma relationer med killar och män.

det är viktigt att komma ihåg att du inte är skyldig någon till en förklaring eller hela din livshistoria. Det kan vara svårt att öppna upp sig. Mitt tips är att berätta lite i taget. Fet har fungerat för mig. Istället för att berätta om alkoholproblemen och sen behövda berätta hela historien bakom har jag bara sagt ”jag dricker inte”. sen kanske d blir ”jag dricker inte längre för jag hade alkoholproblem förut”. Sen när msn känner sig mer betkväm kan msn berätta mer.

vet inte om detta hjälpte ngt men kram på dig i alla fall