Hem > Forum > Hopplöshet > 10 år av meningslöshet

10 år av meningslöshet

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Efter att ha fått en aspberger diagnos för 10 år sedan har jag suttit själv ensam och spelat spel i min lägenhet, avskuren från samhället. Tänker på hur jag har slösat bort mitt liv att inte göra någon ting.

    Har aldrig haft ett job, har inga vänner, och är nu 31 år och har nu så mycket ångest att det till och med manifesterar yrsel och illamående så pass att jag tror jag kommer spy ibland. jag tänker ofta på hur mycket efter alla jag är på alla sätt och vis. I 10 års tid har jag suttit och tränat mig själv till att vara en lat asocial person och vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Jag tänker på självmord varje dag för jag ser inte hur saker skulle kunna bli bättre.

    Det är aldrig försent att börja leva! Unna dig en dag där du gör allting som du skulle vilja göra på en dag, skriv ner det och sätt det som ett mål. Tänk aldrig att det är försent för det är det inte. Kramis! ❤

    Efter att ha fått en aspberger diagnos för 10 år sedan har jag suttit själv ensam och spelat spel i min lägenhet, avskuren från samhället. Tänker på hur jag har slösat bort mitt liv att inte göra någon ting. Har aldrig haft ett job, har inga vänner, och är nu 31 år och har nu så mycket ångest att det till och med manifesterar yrsel och illamående så pass att jag tror jag kommer spy ibland. jag tänker ofta på hur mycket efter alla jag är på alla sätt och vis. I 10 års tid har jag suttit och tränat mig själv till att vara en lat asocial person och vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Jag tänker på självmord varje dag för jag ser inte hur saker skulle kunna bli bättre.[/quote

    Har det varit självvalt att du suttit ensam hemma? Eller önskar du att samhället hade engagerat sig mer och erbjudit sig saker?

    Jag vågar inte ens tänka på hur många människor runt om i Sverige som sitter ensamma i sina lägenheter och hus, utan umgänge, sysselsättning och sammanhang! Därför tycker jag det bör finnas en uppsökarverksamhet som ”kollar läget” och frågar om personen önskar någon form av insats! Det är svårt att själv på eget bevåg ta sig ut och skaffa sig ett liv!

    Trådstartaren

    Har det varit självvalt att du suttit ensam hemma? Eller önskar du att samhället hade engagerat sig mer och erbjudit sig saker?

    Jag antar man kan säga att det var självvalt. Innan jag fick min diagnos var jag på god väg att skaffa jobb. Jag hade utbildat mig som svetsare samt tagit truckkörkort och tanken var att jag skulle arbeta på något lager. Men när jag fick min diagnos fick jag pengar tillräckligt att leva utan att några krav alls ställdes på mig. Så jag tog det och struntade i att börja jobba och med det isolerade jag mig själv.

    Att göra den psykologiska utredningen var mitt livs misstag.

    Jag antar man kan säga att det var självvalt. Innan jag fick min diagnos var jag på god väg att skaffa jobb. Jag hade utbildat mig som svetsare samt tagit truckkörkort och tanken var att jag skulle arbeta på något lager. Men när jag fick min diagnos fick jag pengar tillräckligt att leva utan att några krav alls ställdes på mig. Så jag tog det och struntade i att börja jobba och med det isolerade jag mig själv. Att göra den psykologiska utredningen var mitt livs misstag.

    Fick du förtidspension? Jag tycker inte att du ska klandra dig själv för mycket, för det är bekvämt för samhället att bara förtidspensionera oss för att slippa bry sig och lägga resurser på oss! De förtidspensionerar oss och skiter sen totalt i oss. Är i samma sits. Har fått några totalt meningslösa sysselsättningar av kommunen; sökt lite vanliga jobb men vem vill anställa en som har AS utan utbildning och erfarenhet!? Förbannar mitt liv och mitt öde!

    Är själv högfungerande autist med svår social fobi och massa fysiska krämpor. Dock totalt utan hjälp eller stöd hela livet. Tvärtom. Så mitt liv har alltid gått ut på att hitta olika sätt att försöka överleva. Det är ett helvete, men även en välsignelse, för jag har lärt mig väldigt mycket genom åren som jag aldrig gjort om inte jag varit tvungen att kämpa varje dag. Ibland har jag funderat på hur det hade varit om jag inte behövt lösa alla problem själv. Men är glad att det blivit som det blivit. Fungerar själv inte ihop med människor och förstår inte hur samhället funkar eller andra självklara saker. Däremot lärt känna mig själv, och hur livet och verkligheten faktiskt fungerar. Sånt som betyder något. Inte massa hjärndött skit som människor slösar tid på.

    Är du helt säker på att du är lat? Jag är inte helt hundra på det. Det kan ju vara en fråga om motivation. Och den kan jag tänka mig lätt försvinner just när man inte måste göra något. Det här med att inte vara social är ju i sig inte nödvändigtvis något konstigt. Även där kan jag relatera.  Människor är fruktansvärt ointressanta och simpla för det mesta. Det är ju inget man vill slösa tid på.

    Angående självmord säger jag varken bu eller bä. Men överlag tycker jag oftast folk har lite klena skäl till det egentligen. Och brukar väl personligen tänka att en livstid bara är ett ögonblick relativt till hur länge tiden funnits. Så den korta stunden kan man ju försöka stå ut 🙂

    Berätta hur du vill att livet skulle vara annorlunda?

    Är själv högfungerande autist med svår social fobi och massa fysiska krämpor. Dock totalt utan hjälp eller stöd hela livet. Tvärtom. Så mitt liv har alltid gått ut på att hitta olika sätt att försöka överleva. Det är ett helvete, men även en välsignelse, för jag har lärt mig väldigt mycket genom åren som jag aldrig gjort om inte jag varit tvungen att kämpa varje dag. Ibland har jag funderat på hur det hade varit om jag inte behövt lösa alla problem själv. Men är glad att det blivit som det blivit. Fungerar själv inte ihop med människor och förstår inte hur samhället funkar eller andra självklara saker. Däremot lärt känna mig själv, och hur livet och verkligheten faktiskt fungerar. Sånt som betyder något. Inte massa hjärndött skit som människor slösar tid på. Är du helt säker på att du är lat? Jag är inte helt hundra på det. Det kan ju vara en fråga om motivation. Och den kan jag tänka mig lätt försvinner just när man inte måste göra något. Det här med att inte vara social är ju i sig inte nödvändigtvis något konstigt. Även där kan jag relatera. Människor är fruktansvärt ointressanta och simpla för det mesta. Det är ju inget man vill slösa tid på. Angående självmord säger jag varken bu eller bä. Men överlag tycker jag oftast folk har lite klena skäl till det egentligen. Och brukar väl personligen tänka att en livstid bara är ett ögonblick relativt till hur länge tiden funnits. Så den korta stunden kan man ju försöka stå ut 🙂 Berätta hur du vill att livet skulle vara annorlunda?

    Hur får du dagarna att gå? Vad sysselsätter du dig med?

    Jag har väldigt lite energi så det blir mest att sitta i soffan. Men annars tänker jag större delen av dagarna på hur jag ska kunna förenkla livet och spara ännu mer energi i framtiden då orken minskar successivt hela tiden. Funderar på olika överlevnadstrategier osv. Försöker när orken finns bygga lite på stugan jag bor i så jag förhoppningsvis kan leva ett drägligt liv några år innan jag dör åtminstone. 🙂

     

    Du är säkert en smart person. Tyvärr innebär ju sådana här diagnoser att man inte riktigt orkar med samhället som är anpassat för ’majoriteten’. Det är för mycket krav, och en person med neuropsykatriska diagnoser kan vara otroligt smart inom vissa områden, men orkar inte med krav för att energinivån likväl som motivationen är så ojämn.

    Jag har alltid presterat riktigt bra i skolan. Men jag har psykiskt och fysiskt dåligt mående, och orkar ofta liksom inte leva i det samhälle som erbjuds. Blir uttröttad lätt av rutinjobb, men presterar riktigt bra i studier. Tycker som du TS att människor kan vara riktigt jobbiga att umgås med, även om jag absolut inte är asocial. Jag gillar att umgås ibland, det får bara inte bli för mycket.

    Det är inte ditt fel att du inte passar in. Du får göra det bästa du kan av situationen. Ett första steg för att må bättre, gäller alla som är deprimerade av olika anledningar- är att gå en kort promenad åtminstone varje dag. Det är jätteviktigt för att minska depression och få mer energi och ork, och se klarare på tillvaron när man väl kommit hem igen.

    Man får liksom lite mer energi och ofta mer idéer efter en promenad. Promenaden kan vara riktigt slö också, gå i din takt. Gärna i ett grönområde. Efter att ha vistast i skogen ett tag och lyssnat på fåglar och vinden som blåser- så brukar iallafall jag känna mig mer jordad, och mer motiverad.

     

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.