Hem > Forum > Hopplöshet > 10 år av meningslöshet

10 år av meningslöshet

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Efter att ha fått en aspberger diagnos för 10 år sedan har jag suttit själv ensam och spelat spel i min lägenhet, avskuren från samhället. Tänker på hur jag har slösat bort mitt liv att inte göra någon ting.

    Har aldrig haft ett job, har inga vänner, och är nu 31 år och har nu så mycket ångest att det till och med manifesterar yrsel och illamående så pass att jag tror jag kommer spy ibland. jag tänker ofta på hur mycket efter alla jag är på alla sätt och vis. I 10 års tid har jag suttit och tränat mig själv till att vara en lat asocial person och vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Jag tänker på självmord varje dag för jag ser inte hur saker skulle kunna bli bättre.

    Det är aldrig försent att börja leva! Unna dig en dag där du gör allting som du skulle vilja göra på en dag, skriv ner det och sätt det som ett mål. Tänk aldrig att det är försent för det är det inte. Kramis! ❤

    Efter att ha fått en aspberger diagnos för 10 år sedan har jag suttit själv ensam och spelat spel i min lägenhet, avskuren från samhället. Tänker på hur jag har slösat bort mitt liv att inte göra någon ting. Har aldrig haft ett job, har inga vänner, och är nu 31 år och har nu så mycket ångest att det till och med manifesterar yrsel och illamående så pass att jag tror jag kommer spy ibland. jag tänker ofta på hur mycket efter alla jag är på alla sätt och vis. I 10 års tid har jag suttit och tränat mig själv till att vara en lat asocial person och vet inte hur jag ska ta mig ur detta. Jag tänker på självmord varje dag för jag ser inte hur saker skulle kunna bli bättre.[/quote

    Har det varit självvalt att du suttit ensam hemma? Eller önskar du att samhället hade engagerat sig mer och erbjudit sig saker?

    Jag vågar inte ens tänka på hur många människor runt om i Sverige som sitter ensamma i sina lägenheter och hus, utan umgänge, sysselsättning och sammanhang! Därför tycker jag det bör finnas en uppsökarverksamhet som ”kollar läget” och frågar om personen önskar någon form av insats! Det är svårt att själv på eget bevåg ta sig ut och skaffa sig ett liv!

    Trådstartaren

    Har det varit självvalt att du suttit ensam hemma? Eller önskar du att samhället hade engagerat sig mer och erbjudit sig saker?

    Jag antar man kan säga att det var självvalt. Innan jag fick min diagnos var jag på god väg att skaffa jobb. Jag hade utbildat mig som svetsare samt tagit truckkörkort och tanken var att jag skulle arbeta på något lager. Men när jag fick min diagnos fick jag pengar tillräckligt att leva utan att några krav alls ställdes på mig. Så jag tog det och struntade i att börja jobba och med det isolerade jag mig själv.

    Att göra den psykologiska utredningen var mitt livs misstag.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.