Varför kan jag inte släppa detta?

Sjukt jobbig situation.
Jag gick in på en dejtingsida för att titta va de fanns för människor. Jag visste inte om jag va redo för något speciellt än, men va mest nyfiken. Där fastnar jag dock för en kille som skriver till mig. Han är väldigt snabb med att ge komplimanger att han tycker jag är söt och vill verkligen träffa mig. Jag tvekar ett par gånger då jag har sånt dåligt självförtroende och dålig självbild. Men han förklarar för mig att han inte är dömande av något av det jag anser som ett hinder/skönhetsfel. Han tycker att jag är fin och duger precis som jag är. Han är bara nyfiken på mig som person. Vi snackar mer över telefon och skickar flera meddelanden. Dock måste jag väl nämna att både samtal och chatt enbart var på snapchat, förklarar varför den detaljen är viktigt snart. Vi planerar en dejt och fram tills dess fortsätter vi med samtal och vi skickar selfies till varandra. När vi ses kändes de bara sååååå bra. Kändes lite som vi satt i en bubbla, bara han och jag, vi pratade och hade trevligt. Han berättar igen att han tycker jag är jätte fin. Vi frågar lite vad vi har för drömmar, han frågar om jag också drömmer om att bli gift i framtiden. Han förklarar att han älskar romantik och älskar därför att skämma bort den han dejtar/ är ihop med. Han berättar också att han tog bort sitt konto från dejringsidan då han bara vill ha kontakt med en person och han kände att det verkligen kunde bli bra när han såg min profil. Detta stämde, hans konto va borta. Vi satt på ett kafé i timmar, gav flera flörtiga blickar till varandra och vi började även planera en andra dejt bara två dagar bort. Efter ett tag ska jag åka hem och han följer mig till spårvagnen. Han säger att han längtar till nästa gång vi ses och innan jag går på min spårvagn så ger han mig en puss. Vi fortsätter att chatta efter detta. Han berättar att han velat ge mig en puss tidigare under dejten men visste inte om han skulle våga. Men att han gjorde de sen för att han inte kunde hålla sig längre. Han skickar lite hjärtan och säger att han verkligen längtar tills nästa gång vi ses. Vi planerar att ses hos mig, äta pizza och titta på Youtube m.m, här börjar jag bli lite nervös över om vi är på samma plan över vad nästa dejt kommer bjuda på. Jag frågar därför lite försiktigt om han tolkar min inbjudan till pizza och Youtube hos mig som att de blir sex. Har haft fel med detta tidigare. Han säger att andra kanske hade tolkat de så men han ser mys mer som att man kryper ihop i soffan med en filt, levande ljus, och kramas, pussas, kanske även kyssas men att sex kommer när de kommer. Jag säger att de är okey, att vi är på samma plan och att de är okey sålänge de länge de kommer naturligt. Han säger att han längtar och skickar fler hjärtan. Nästa morgon reagerar jag på att han inte skriver god morgon vilket han gjort innan, men låter de va och tänker att han kanske är upptagen. Men eftersom de va den dagen vi skulle ses så kommer vi säkert skriva senare för att bestämma vart vi ska mötas och vilken tid. Men timmar går och inget svar. Jag skriver mitt första meddelande, han svarar inte. Mitt andra meddelande timmar senare skriver jag att eftersom jag inte hört någonting så antar jag att de inte blir någonting. Mitt sista meddelande skickar jag nästa dag. Jag skrev att jag hade accepterat om han ändrat sig, men hade velat att han sa de så jag slapp undra. Han har aldrig hört av sig, men samtidigt ser de inte heller ut som han sett meddelandena jag skrev, dom blir grå när dom blir lästa, men de blev inte några. Första tankarna är väl att han va en av dom som bara va ute efter sex, skit i honom. Men sen tycker jag bara att hans beteende inte stämmer me det. Varför pussade han mig om han tappat intresse, varför skickade han hjärtan, varför tog han bort sitt konto om han va ute efter one night stands. Varför skickade han hjärtan och skrev att han längtade efter att vi hade pratat om dilemmat med sex. Varför slutade han inte där och då. Är de bara önsketänkande när jag undrar om han tappat sin mobil och den gått i bitar eller appen strular. Varför undrar jag om han sitter på andra ändan och har panik för att han inte kan kontakta mig, för vi bytte ju aldrig nummer, vi ringde ju i appen. Tänk om mina meddelanden inte syns på hans mobil, tänk om han tror att jag ignorerat honom. Detta äter upp mig. Kanske inte för att jag har känslor såhär tidigt eller liknande, utan för att jag inte förstår vad som hände. Jag får inte ihop det.

Stor kram till dig! Usch, det låter smärtsamt att inte få veta vad anledningen till tystnaden är. Tror verkligen att när man blir sådär ghostad (om det nu är så) kan det oftast vara en mänsklig reaktion att inte kunna släppa det hela? Kanske eftersom det är så onaturligt att någon ena dagen beter sig på ett visst sätt (är väldigt kärleksfull) och nästa dag försvinner spårlöst? (vilket ju kan kännas oerhört kallt och kyligt)

Tydligen är det jättevanligt nuförtiden med ghostning. Kommer inte ihåg varför, om det är något med samtiden vi lever i eller så. Har själv blivit ghostad ett par gånger och känt ett djupt, djupt obehag varje gång. Är väl skam och mindrevärdeskänslor som skapas allra oftast kanske hos många? Jag vet inte, säkert individuellt.

Hur mår du nu då? Känns det som att du kan skaka av dig det här relativt fort, eller är det färskt känslomässigt och kommer vara en tid framöver, tror du?

Kanske var han just en sådan person där ord och handling inte riktigt stämmer överens? Att beskriva i ord att man är eller tycker på ett visst sätt är ju ganska lätt (framställa sig själv i goda dager) men sedan är det inte sällan personen i handling inte alls levereras samma fantastiska beteenden som utlovats tänker jag? En relationscoach som jag tvingades kontakta en gång efter blivit brutalt dumpad och ghostad sa att jag hädanefter kan hålla utskick på om handling och ord stämmer med det motparten utlovar. Det tycker jag hjälpt lite. Kanske kan bli samma för dig?

Låter iofs som att den här killen var gullig i sitt beteende när ni sågs? Så kanske mer tvivelaktigt då om vad han utlovade att han ville ha för relation men sedan fick kalla fötter när han insåg att ni inte var på samma våglängd där – trots allt? Jag vet inte, spekulerar nu. Ledsen hur som helst att han gjorde så! Du förtjänar oerhört mycket bättre <3

Tack fina för ditt meddelande. Det var verkligen jobbigt, och jag antar att jag är lite deppig för tillfället. Inte alls för att de va stora känslor inblandat, hade trotts allt bara träffats en gång. Men jag blev lite nyfiken över att lära känna honom och den chansen gick ju upp i rök. Sen har jag väl mer problem med själva ghostningen, för jag har svårt att hantera saker jag inte förstår. Nu händer de att jag analyserar allt om och om igen för att försöka hitta orsaken till allt. Det tar energi att göra de. Men kan nog släppa de snart. Men för tillfället är jag lite handlingsförlamad. Inte bara pågrund av detta såklart, men min psykiska ohälsa har väl ökat och jag hatar mig själv och mitt liv.

Jag förstår, så orättvist att det ska påverka ditt psykiska mående när du redan har jobbigt nog som det är. Gjorde likadant själv när det hände mig att jag analyserade mig själv sönder och samman nästan. Mådde fruktansvärt dåligt så känner verkligen med dig.

Kan du känna någonting sånt redan nu, att du iaf varit den mer mogna i det här? Och som ju också varit ärlig i ditt uppsåt att lära känna varandra?

Tänker att det ju oftare blir knepigare för den som ghostat att sedan kanske springa på personen i fråga. Det hände faktiskt mig sedan att killen och jag råkade på varandra ute på stan efter några veckor, ganska genant möte.

Den här killen har ju en del att förklara sig med. Jag tror inte på att försöka gå under jorden som han har gjort, det kan nog skapa massor av problem för honom längre fram sedan. Inte minst för att det finns personer då därute som har en negativ bild av honom, så han riskerar ju att få ett dåligt rykte också med sitt struts beteende.