<3 Hörde någon filosof säga att man kan se sina tankar som något en god kompis säger till en. Man kan höra vad den säger, lyssna på det, men man måste inte tro på det, tycka likadant eller göra som denne föreslår. Kanske säga tyst till sig själv: tack för den informationen, men jag tror inte på det.
Jag kan tycka det fungerar ibland att göra det man lär sig i KBT att man föreställer sig typ en bäck. Man placerar en tanke på ett eget löv i bäcken och som som man ser rinner nedförs.. När en ny tanke dyker upp så lägger man den tanken på ett nytt löv och låter den sippra vidare. Försvinna iväg. När man gör så märker man att man målat upp en värld fylld av natur och porlande vatten. Det kan bringa frid. Tänker även att det fungerar bäst att göra så när man ligger i sängen och har massor av kanske katastroftankar som forcerar runt. När man behöver få stopp på det hela. På loopen.
