Hem > Forum > Grubblar du på nätterna ibland? > I DINA tankar just nu?

I DINA tankar just nu?

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8
  • Ja som titeln lyder, vad pågår i DINA tankar just nu?

    Själv så tänker jag bara på hur f*n 2021 ska gå.. ska försöka ta tag i mitt mående-få hjälp..men DET känns läskigt i sig.

    Avatar

    Jag är faktiskt rädd. Men jag vet inte för vad. Jag är inte riktigt rädd för vad 2021 har att erbjuda, för vad som än händer är jag nog ganska förberedd. Jag är nog mer rädd för vad JAG har att erbjuda för 2021. Just nu känns det som att jag är i en nedåtgående spiral, men samtidigt händer ingenting. Har inte haft en ångestattack på väldigt länge, inte varit deprimerad heller, men istället känns det som att jag förlorar mig själv helt. Håller på att bli galen eller något.
    Och tanken på att skolan börjar snart skrämmer mig. Tanken på att livet utanför min hjärna ska börja igen efter ett uppehåll. Vad ska hända liksom? Har en stark känsla av att jag inte kommer överleva 2021. Antingen dör jag psykiskt eller fysiskt. Ser bara inget hopp. Men jag ska försöka att försöka.

    Jag ska försöka vinna över mig själv i år.

    Avatar

    hopplösheten är massiv , glad att jag hållit mej vid liv tills nu , men det har varit plågsamt , 2021 blir inte ett bra år för mej , orkar inte mycket mer !

    Min plan är att träffa och få hjälp av en psykolog irl, men det blir inte förrän efter folk har fått vaccinerat sig. Det jobbigaste är att allt är på paus nu. Jag orkar inte med jobbet eller att packa ur mina lådor, tänker bara på att mitt liv inte går nånvart eller döden.

    Avatar

    varför man kämpar vidare trots att inte borde klara det ?

    utan mitt psyke så hade jag varit död sedan länge helt ärligt

    I mina tankar finns bara att jag orkar fan snart inte mer av detta meningslösa smärtsamma skitliv. Jag är inte gjord för att leva. Det funkar inte. Jag måste helt enkelt dö även om jag känner mig elak mot mina föräldrar och är lite orolig för mina djur…

    Purple Nacyra <3

    Hur ensam man är igentligen, har sambo, 2 hundar, kollegor osv. Men känner mig endp sjukt ensam. Har verkligen ingen att dela mina tankar och funderingar med.

    Varför är mina föräldrar som dom är? Varför blev det som det blev? Varför försvinner aldrig grubblandet över det som hänt? Varför lärde aldrig mamma och pappa mig vikten av att borsta tänderna eller hålla ordning och reda? Varför fick jag aldrig lära mig att betala räkningar innan jag flyttade hemifrån? Varför var det ingen som pratade öppet och normaliserade menstruationen? Varför pratade ingen blommor och bin? Varför blev jag aldrig introducerad i sminket värld? I modets värld? Varför köpte aldrig mamma en BH till mig eller förklarade varför man skulle ha en och vikten av att ha en? Varför sa aldrig pappa att han älskade oss? Eller varför sa aldrig mamma det? Varför kom det gliringar om man blev kär i nån? Varför tappar jag kontakten med familj och gamla vänner? Varför kommenterar mina föräldrar min vikt och kropp vid vuxen ålder? Speciellt när man ses kanske 1 gång om året.

     

    Spnt här dyker upp i mitt huvud väldigt ofta. Ifrågasätter ofta mig själv men ibland så börjar jag tvivla på min egen barndom. Vad fick jag igentligen lära mig?

     

    Så många frågor och så lite svar.

    Jag vaknar alltid vid 03-04 tiden och grubblar om jobbet, rädd att göra fel, rädd för skammen om att göra fel. Vad ska jag göra med mitt liv?

Visar 9 inlägg - 1 till 9 (av 9 totalt)
8

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.