grubblar över allt

[Green Cumoru]

livet tar så många olika riktningar och alla blir fel efter en stund, känns som när man får lite grund att stå på så slås fötterna bort och man faller djupare ner i marken. Man tar sig upp igen men åter igen så ligger man platt fall igen. Hur många gånger ska man orka resa sig innan man inser att man inte orkar resa sig igen? Visst man kanske skulle ha sett mönstret efter ett tag men har man ett sinne som är inte ens själv så ser man det för sent. Nu har jag insett att jag inte kan hamna i samma fälla igen för då kommer jag inte upp. Har bestämt för saker som ska förhindra det och jag ska kämpa för att hålla mig på fötterna men när sinnet och kroppen inte går samman utan åt olika håll hur ska man då orka? Orka att gå upp, orka gå till jobbet, orka så man kan ta hand om sin hund igen? Vet inte om man byta jobb helt och hållet eller livsstil? Eller både, har försökt att byta lite av min livsstil så är på väg där och det gör att jag mår lite bättre (mycket lite bättre). Men jag har gjort en ändring till det bättre och det känns ändå skönt, men det är så mycket mer som behöver lösas för att jag ska kunna sova lugnt och slippa grubbla mellan 02-04 varje natt som jag har börjat göra nu. Känns som jag inte vet vad jag ska göra för att se till att hålla mig stående, visst jag har gjort lite så står säkrare men ändå så känns det att när som så kan allt fallera igen.

[Blue Leputo]

Hej jag tänker också mycket över allt möjligt på nätterna… Blir trött av det men det är som det är tänker jag… Jag får ingen ro direkt. men jag lever o jag gör saker men jag är så trött och blir trött av att jag är så trött… Har börjat om livet från ruta 1 känns det som… Men de är snart 12 år sedan jag krockade och livet känns ju bättre men det känns inte bra, det känns mer som om det är okej. Och jag vet inte hur framtiden ser ut… Övertänker sker jämnt o ständigt… Funderar ofta på vad är det som händer efter man dör…

[Green Cumoru]

Ibland ser jag ingen framtid eller bara 1 vecka framåt ifall jag ska göra nåt som att träffa släkt eller så. Men det gör att jag blir stressad för jag har svårt med att vara med folk just nu men måste för att de inte ska komma med sina frågor för det klarar jag inte. Vill inte förklara hela tiden hur jag känner för ingen av dom bryr sig, får bara höra att jag ska ta tag i det och skärpa mig men det funkar inte för mig. Jag vill ha nån att kunna bolla med, låta mig få må dåligt att det inte blir de vanliga svaren att de har lika jobbigt eller värre. Att så livet är, att man måste kämpa för att få det man vill. Visst att man ska kämpa men jag får hela tiden kämpa, jag verkar aldrig få nåt gratis eller ha tur. Vill känna att en gång att de ska hända nåt bra men det verkar aldrig göra det. Sen när jag tror att det är nåt bra som ska hända och det känns att nu har det vänt så får jag alltid en negativ nyhet. Eller värre en katastrofal nyhet och ingen är där för att hjälpa för då springer alla ifrån än. Jag vet att jag inte ska komma nån nära igen, för de gör mig illa varje gång eller försvinner. Känns som folk kommer nära mig för att suga ur min energi och sen lämnar mig ensam med problem som de andra lämnar kvar. Vissa dagar har jag mörka tankar om allt men sen vet jag att det finns ljusa punkter i mitt liv som jag vill ha kvar men de är så några så de mörka tar överhand över mig

[Blue Leputo]

Hej jag har inte varit så aktiv på länge men läste nu, hoppas verkligen att du ser något ljus i tunneln, jag har det väldigt långtråkigt på dagarna men jag försöker hitta på saker så jag lagar mat, tränar, ser film eller ser något på YouTube eller försöker hitta ny musik som är bra eller liknande. Får verkligen hoppas att jag klarar av detta ett par år till och att jag hittar något jobb eller något att göra som känns lite givande. Vill inte att mitt liv ska va förgäves man ska kunna ta det lugnt en period i livet med tycker jag.

Det var bara det jag ville säga… Det är okej att inte veta vad man ska göra och vara lite vilse helt enkelt. Jag har varit det förr men ändå kämpat på osv man får tiden att gå men nu känns det som att det är en sån period igen och det får vara så. Jag tycker livet fungerar ändå. Har levt i det förflutna och funderat på det i flera flera års tid men nu börjar jag väl inse att det är något jag måste sluta med och istället ta tag i mitt liv och göra det som jag vill.