Hem > Forum > Fångar inga jävla dagar > Orkar inte ta hand om

Orkar inte ta hand om

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Trådstartaren

    Jag är ledig den här veckan (för att renovera) och känner i hela kroppen att jag bara inte fixar att åka till jobbet nästa vecka. Jag har hållit ut länge den här gången utan sjukskrivning. Ja, för jag har varit sjukskriven flera gånger för utbrändhet/depression sen jag tog min examen för ett par år sen.

    Tilly tåg sjunger:

    ”Jag tar den. Jag har den. Det känns som en fjäril i magen”.

    Jag har inte plats för fjärilar i magen i mitt liv. Jag bara tar hand om och tar hand om. Människor. Vänner, familj, klienter (arbetar som familjebehandlare). Och uppenbarligen det här huset också. Lagar och fixar. Det blir inte ens särskilt bra men jag fortsätter att spackla och spika. Känns ungefär lika med jobbet, vi bara tror att vi hjälper folk. Jag känner ibland att jag knappt orkar ta hand om min snart tvååriga dotter, som börjar förskolan nu.

    Det sjuka är att jag jobbar med det här. Jag stöttar andra småbarnsföräldrar att hitta återhämtning och mening med livet. Jag hjälper dem att navigera sig fram i sin föräldraroll. Men själv är jag ett vrak som inte kan se en väg för mig.

    Jag har sen vår dotter föddes sovit dåligt i princip varje natt. Den senaste tiden har varit en dålig period, med mellan 3-4 timmars sömn per natt. Förmodligen är jag i mycket sämre psykiskt skick än de flesta jag har samtal med. Det går upp och ner så klart men dalarna kan bli djupa.  Men jag kan inte bli deprimerad nu. Jag kan inte säga upp mig nu. Jag kan inte ta paus från att vara förälder.

    Jag ifrågasätter livet ofta. Flera gånger i veckan. Men försöker tänka att eftersom jag fortfarande längtar efter saker så är jag förmodligen inte lika dålig som tidigare. Jag vet bara inte hur jag ska förändra mitt liv för att det ska kännas okej. Jag vill kliva av karusellen bara. Få vila. Dricka en kopp kaffe i söndagssolen. Tycka att jobbet känns givande. Svara på måndagslunchen att jag inte gjort något speciellt i helgen. ”Bara tagit det lugnt”.

    Jag är inte ens säker på att jag minns längre hur man bara tar det lugnt. Slökolla på teve liksom, vad är det? Hur gör man ens det?

    Och den här mamman lever dessutom min dotter med. Som går omkring med ett svart regnmoln över huvudet. Jag kämpar hårt för att vara tillgänglig och engagerad. Tar av det sista ur batteriet. På jobbet med. Och när jag står på stegen med rollern. Snart ett år sen vi hade ett kök. Lördag morgon, på med snickarbyxorna bara!

    Är livet så här kämpigt? Eller ärdet  jag som är väldigt känslig? Eller kan det finnas ett annat liv för mig?

    Hej!

    Låter som om du verkligen skulle behöva hjälp av någon! Det du beskriver är kanske inte helt ovanligt problem hos personer i allmänhet och kanske tyvärr hos kvinnor i synnerhet som jobbar med någon typ av vårdande yrken. Är själv sköterska så jag vet av erfarenhet att det är lätt att tala om hur andra ska göra för att få bättre liv…..men att göra det för sig själv går bara inte.

    Om du redan har varit sjukskriven ett par gånger de senaste åren för utmattning/depression så är den första frågan jag tänker på: kom du tillbaka till jobbet för tidigt? Att återhämta sig fullt ut från någonting sådant tar tid, och måste få ta tid.

    Har du någon kontakt på vårdcentralen eller öppenpsykiatrin?

    Tror att du behöver fokusera på dig själv mer än på huset. Snälla du! Du är den bästa mamman din dotter kan ha! Även om kvinnor är vardagens superhjältar så är du bara människa min vän. Människor kan göra mycket men dygnet har bara 24 timmar (tyvärr 🙄😉) och inom den tiden behöver vi också ta tid till vila. En tvååring är inte alltid så lätt att leva med men det blir lättare, svag tröst nu kanske men ändå.

    Måste också fråga…. Är du ensamstående? Din beskrivning låter nästan så…. Men om du inte är det så behöver du prata med din sambo/partner om hur du egentligen mår.

    Livet är tufft ibland men det finns hjälp att få och det kan bli bättre! Har själv varit på botten så jag vet….

    Men återigen så är du den bästa mamma din dotter kan ha. Det räcker att du är där…..kravlös kärlek är något som barn är mästare på!

    Hoppas att du fick ut något av mitt lilla svammel här. Och fortsätt gärna skriva av dig här. Kan lova att jag kommer läsa varenda stavelse så länge du vill och det kommer även andra mycket klokare personer också göra!

    Ta hand om dig!

    Kram ❤️

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.