Varför får jag inte vänner och kärlek?

Du verkar ha blivit en hel del fel behandlad under din uppväxt. Riktigt tråkigt att läsa.

De bästa både Du och jag kan göra är egentligen att säga till sig själv att man duger och räcker som man är. För de ör trots allt inte ditt fel att du känner så som du gör utan de handlar om vad andra lärt dig genom hur de behandlat dig. De är inget fel på dig utan de gick lite snett bara under Åren de är allt.

Har du testat affirmationer? Om inte googla och gör de minst en gång om dagen så kanske de kan ge dig något.

Kanske också kan vara en bra idé att börja funderna på alla bakomliggande anledningar till att du mår som du mår och sedan jobba dig framåt därifrån så att du kan få mer klarhet i de hela?

Rationalisera sakerna för dig själv och ändra ditt tanke mönster. Detta är saker jag försöker lära mig att göra.  Hoppas npgot kanske kan hjälpa dig.

Anonym skrev:

Du verkar ha blivit en hel del fel behandlad under din uppväxt. Riktigt tråkigt att läsa. De bästa både Du och jag kan göra är egentligen att säga till sig själv att man duger och räcker som man är. För de ör trots allt inte ditt fel att du känner så som du gör utan de handlar om vad andra lärt dig genom hur de behandlat dig. De är inget fel på dig utan de gick lite snett bara under Åren de är allt. Har du testat affirmationer? Om inte googla och gör de minst en gång om dagen så kanske de kan ge dig något. Kanske också kan vara en bra idé att börja funderna på alla bakomliggande anledningar till att du mår som du mår och sedan jobba dig framåt därifrån så att du kan få mer klarhet i de hela? Rationalisera sakerna för dig själv och ändra ditt tanke mönster. Detta är saker jag försöker lära mig att göra. Hoppas npgot kanske kan hjälpa dig.

Tack för dina råd. Jag har testat affirmationer men märkte att det inte hjälpte. Jag är så frågande varför så många I mitt liv ogillat och trampat på mig. och så få försvarat mig. Jag känner så många människor som oxå är snälla men de har aldrig fått skit.Så varför jag? Det är såna frågor jag ältar hela tiden. Jag har sett hur starka alla dom elaka är hur dom klarar så mkt i sina liv.Borde dom aldrig få dåligt samvete och vilja be om ursäkt eller ställa saker tillrätta?De konstiga är att tex mamma aldrig förstått vad jag pratat om. Hon sa alltid att jag har inbillat mig..Det har smärtat mig mycket. Det är svårare att ta eftersom min mamma var klok på många sätt. Så det handlade inte om att hon var förvirrad eller för mesig att säga nej, tvärtom. Hon var smart och ovanligt skärpt. Så varför förstod hon inte detta? Det här att vissa syskon alltid hade första ting på allt och att jag alltid fick dra det kortaste strået märkte hon inte ens. Att det jag ville göra alltid hade lägsta prioritet. Något jag/vi planerat ställdes plötsligt in om någon annan plötsligt dök upp. Och andra var alltid viktigare. En klasskamrats mamma frågade om klasskamraten kunde komma till oss efter skolan. Då sa mamma alltid ja. Spelar ingen roll om jag blev lidande. Denna klasskamrat var ett besvärligt barn. Hon gick in på mitt rum och använde mina saker och hoppade i min säng osv utan lov eller när jag inte var där.  Jag blev helt knäckt. Mitt rum var min fristad och jag hade väldigt mkt integritet redan som barn. Trots det kunde mamma inte säga till.Förutom att hon tog mina saker fick hon göra sånt jag inte fick göra, i vårt hem.som exempel hade hon väldigt dåligt bordsskick och var högljudd och bråkig.Mamma var så rädd att inte bli omtyckt av klasskamratens mamma. Så hon struntade i mig. Hennes mående gick alltid först. Och hon skämdes för att säga nej. För jag vet att hon egentligen inte ville ha den där ouppfostrade ungen i sitt hem. Men att säga nej tycktes vara en dödssynd. För vad skulle folk tycka…Men mot mig var hon däremot hård och regler skulle följas. Åter igen var det lättast att offra mig för att hon ska slippa skämmas.