Tips mot ensamhet

Ber om ursäkt i förhand för en lång text 😉

Tja, en grabb på femton, strax sexton år här. Om jag skulle diskutera hur ensam jag var för någon som VERKLIGEN är ensam, skulle jag troligen framstå som en idiot. Men enligt mig var jag ensam, men på ett annorlunda sätt.

Detta var för ca ett halvår sedan, i början av nian. Jag hade många vänner, flera skulle säker ha sagt att jag var populär när de såg mig i skolan, men ingen visste sanningen. Mina närmsta vänner var de jag träffade varje lördag i veckan och körde rollspel (D&D, Mutant, Illuminati osv.) med. Det var ganska kul, förutom faktumet att alla hela tiden dissade de andra för att få ”ledaren” i gängets vänskap. Vi kunde även ha klassats som skolans nördgäng, eftersom att vi fick (och även nu får) höga betyg. Jag fick dock ”sämst” av alla oss, men hade fortfarande ett par A:n och flera B:n och C:n, och nått enstaka D. F i språk, men vem fan gillar spanska när ens lärare kallar en outbildad skitunge för att man inte kunde svara på frågor i dåtid…

Tillbaka till ämnet. Som jag sa tidigare låter jag inte som en ensam grabb. Hade många vänner i skolan, och körde rollspel på helgerna. Kul va? Men det finns en sak som inte var så kul. ALLA andra dagar. Mina polare i nördgänget har ganska rika föräldrar, och de har gamingriggar för kopiösa mängder pengar. Jag har en skitig laptop som knappt klarar Roblox. Alla andra dagar ville de endast spela spel såsom r6, PUBG och andra extremt krävande spel (ni med datorkunskap vet säkert hur krävande dessa spel är) och då hade jag inget att göra. Mina andra ”populärare” vänner i skolan ville jusinte ses på dagarna, eftersom att jag inte var den ”festande” typen. Jag var extremt introvert. Jag satt hemma i sängen. Jag ljög för mina föräldrar som varje dag frågade varför jag inte är ute och t.ex spelar fotboll eller kör boxning (som jag utövar själv på fritiden) med mina polare. Jag sa att jag spelar med dem på datorn, vilket jag faktiskt ibland kunde men väldigt sällan.

Jag var aldrig ute. Jag spenderade tiden med att se på film eller spela gitarr, vilket jag vart jäkligt kass på, och jag spelade jättekonstigt. Detta märkte min pappa, och det var här min resa uppåt började. Han sa att så som jag spelar gitarr borde jag vara en bättre basist, eftersom att höll handen annorlunda och bara spelade mörkt. Jag tänkte inte mer på det, förrän min pappa kom hem med hans bands (han är en väldigt duktig trummis) basists bas. Jag blev ganska direkt fångad av hur spännande det var med ett instrument som man inte kunde så mycket om. Så jag bestämde mig för ett mål. Jag skulle bli den bästa jävla basist världen någonsin skådat. Jag gav mig ett mål, ett syfte för att glömma ensamheten. Jag övade dag in och dag ut, och blev efter några månader jäkligt bra för hur lite jag har spelat. På skolans musik visade jag upp mina ”skills” och fick genast uppmärksamhet. Folk bad mig att spela saker, och mina ”polare” som var mer populära började  fråga min om att ses oftare. Genom musiken så hade jag upptäckt ett syfte. Det jag mig bättre självkänsla, och gjorde mig mer extrovert. På samma sätt hade man kunnat satsa på någon sport, som fotboll eller basket, för att ge sig själv ett syfte att förbättra sig själv. Bli bäst i världen. Nu är jag inte ensam längre, jag skriver detta medans jag sover över hos skolans mest populära. Det visade sig att de inte var självcentrerade rövhål som jag trodde, utan väldigt trevliga människor. Jag har gått från ensam och inåtriktad till extrovert och självsäker tack vare att jag gav mig själv ett syfte. Intalade mig själv att jag skulle bli bäst. Jag fick nyss reda på att jag kom in på Södra latins musikskola, något jag aldrig trodde skulle hända.

om du känner dig osäker på dig själv och introvert, är mitt bästa tips till dig att ge dig själv ett syfte. Bli bäst i staden, landet eller världen. Du har möjligheten, du har talangen, du är fantastisk, men viktigast av allt, du kan!

 

Bra kämpat av dig! Jag tror ibland att man antar en massa saker om andra, folk är ofta bättre när man lär känna dem bättre. Och då blir man mindre ensam 🙂