Fredag kväll igen och jag sitter hemma och dricker vin, ensam. Idag var första gången på två veckor som jag pratade med någon, mitt boendestöd. Nu längtar jag till tisdag då jag ska ha ett vårdmöte så att jag får träffa människor igen.
Jag tycker egentligen om att vara ensam mycket, men det har blivit lite för mycket av det goda de senaste åren. Jag gör ALDRIG någonting roligt längre och har blivit en bitter och sur jävel som bara ligger hemma och gråter hela tiden.
Hur lyckas man, helt isolerad och ensam, hitta någon slags glädje i tillvaron? Hur gör man för att börja leva och inte bara överleva?
Vad och hur gör ni andra som är helt ensamma för att få ut någon glädje av livet?