Står snart inte ut med ensamheten

Fredag kväll igen och jag sitter hemma och dricker vin, ensam. Idag var första gången på två veckor som jag pratade med någon, mitt boendestöd. Nu längtar jag till tisdag då jag ska ha ett vårdmöte så att jag får träffa människor igen.

Jag tycker egentligen om att vara ensam mycket, men det har blivit lite för mycket av det goda de senaste åren. Jag gör ALDRIG någonting roligt längre och har blivit en bitter och sur jävel som bara ligger hemma och gråter hela tiden.

Hur lyckas man, helt isolerad och ensam, hitta någon slags glädje i tillvaron? Hur gör man för att börja leva och inte bara överleva?

Vad och hur gör ni andra som är helt ensamma för att få ut någon glädje av livet?

Hej hur klarade du helgen? Jag har varit ensam mycket i mitt liv och lärt mig att hantera det  genom att ha rutiner varje dag, t ex att stiga upp när det är ljust, ta en promenad, gå och handla, plocka undan. Det är lite lättare när jag betat av lite saker varje dag även när jag är deprimerad.

Jag kan bli gladare av att lyssna på musik jag gillar. Eller att lyssna med hörlurar på poddar med ämnen som intresserar mig och som jag vill lära mig mer om. Då kan jag skärma av tankar och få nya insikter, skratta ibland eller bara få lite lugn och ro.